Skip to content

Coaching, fortsättning!

Igår så var jag irriterad hela dagen över den här behandlingen Eva fått utstå. Hon är utsatt och utlämnad till Arbetsförmedlingens godtycke och hennes högsta önskan är ju uppenbarligen bara att få komma tillbaka, att få göra nytta att få bli sedd, accepterad och ingå i ett sammanhang igen, jag tror att alla och envar kan förstå känslan och många har nog befunnit sig i liknande situation. Redan 1997-98 arbetade jag med liknande frågor i mitt arbete med Alu-land Jag började ställa mig frågor om hur behandlar vi oss själva inom arbetslivet egentligen?

Handlingsförlamning och tilltro till framtiden

För ett par dagar sedan så hade vi ett möte här med Åkers Bergslags nätverksaktörer och kommunalt anställda chefer, personer som alla försöker skapa någonting gott, någonting bra och hållbart för framtiden. För det är väl så att vi som pappan i serien Tre Kärlekar vill spara någonting till barnen och inte själva sälja ut forsen, det är ett beslut den kommande generationen får ta, eller?

Allt varaktigt skapas med lust.

Så var kommer lusten ifrån egentligen?

Jag tror att lust handlar om tron på det som är större än mig själv, men att jag ser mig själv i det sammanhanget och att jag ser och förstår mitt bidrag till detta sammanhang och tillåter mig att nöja mig med det svaret.

Jag bygger en Katedral

Så står man  där och svettas, sliter, lider, våndas, öppnar kuvert. Inkomster och utgifter. Är det väl rätt så enkelt att drabbas av att jag hinner inte med, jag förstår inte känslor, vad fan är det som händer?

Gång på gång så återvänder mina tankar till berättelsen om de tre männen som står utmed en väg och hugger sten till denna Katedral. (Under den tid då man byggde Katedraler, tog det ibland över 100 år)

En man går fram till dom en och en och frågar vad de gör.

Den första ojar sig över sina plågor och trivs inte alls och ser inget positivt i sitt arbete. Den andre gnäller lite han också men tycker att arbetstiderna är bra och att han får vara ute i den friska luften. Den tredje visslar och sjunger och jobbar som fan och svarar helt kort, –jag bygger en Katedral..

Jag tror att det är viktigare nu än någonsin att få oss att känna ett sammanhang, en samhörighet. Och jag vägrar att köpa att det ska behövas krig eller andra hemskheter för att ena ett folk. Det måste gå ändå, med sunt förnuft, respekt för den egna individen såväl som för sin nästa. Och vi har bråttom innan vi sviker ytterligare generationer genom vår bekvämlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Arkiv

Fragile…

Lars Göran Lannergård

%d bloggare gillar detta: