Det är märkligt det här med att gå – dels är det hälsosamt dels är det intressant att upptäcka hur landskapet man går i förändras. Någon har ställt ut en tom kyl och frys i väntan på en förmodad sista resa till skroten. Jag undrar hur mycket mat som placerats i det här skåpet under dess tid i bruk?
Kanske har dess dörrar glatt öppnats i samband med festliga ögonblick och kanske också sorgliga och under grå vardagsögonblick.
Visst är det lite som livet självt vilket vi fyller med minnen och ögonblick som alla har en tendens att försvinna bort allt för snabbt ibland. Tempo, öka, skynda vi har bråttom.
Samtidigt kan man bara vrida blicken ut över fälten här i Avla och i respekt beundra utsikten över det stillatigande.
Vi tycks liksom tro att vi är oöverträffliga och gamla Mc-donaldspåsar rullar omkring i diket någon med möda grävt ut för länge sedan.
Fotograf Dan Crona 