Hoppa till innehåll

Den okände fotografens grav..

–Det är ett märkligt val av yrke, Dan: ska du veta! Men det är otroligt lärorikt och det ger mycket tillbaka ifall man ger sig in i det ordentligt. Och har du inte en jävla tur och bli känd för ditt arbete hamnar du i den okände fotografens grav, men skit i det, du hade roligt i alla fall.

Orden är min gamla fotochef´s och mentors. Jag var kanske 20 år då och de sitter i liksom fastbrända inuti en vägg i hjärtat tillsammans med andra såna där bra att komma ihåg grejer man hört under åren.

Jag har mycket att tacka alla visdomsord man hört från andra fotografer för vi är ett underligt släkte: vi som håller på och borrar i ögonblicken. Men det är en annan historia.

Frv: Thomas, Sven, Bengan, Ronny. Sittande: (för en gångs skull) Bengt-Åke.
frånvarande: Kjell och Kent och kanske nån till som jag inte har träffat ännu, det är oklart.

Gänget här ovan är snälla trots det lite ruffiga utseendet på den här bilden.  Och att få träffa dom under en fika under ett par timmar är lätt den bästa utbildningen och påfyllningen av ”keep on going”: energi man kan få om du frågar mig. Framför allt lär man sig mycket och finner någon slags tillhörighet inom det här yrket som är ett av de mest sociala men samtidigt det mest ensamma yrkesval man kan välja sen de plockade bort fyrvaktare på yttre hebriderna.

Att det var lucia och att det närmar sig jul och glöggfryntlighet för en del – kunde inte krönas med en bättre stund i alla fall. 

Vi hörs.
//Dan

Arkiv

Fragile…

%d bloggare gillar detta: