Hoppa till innehåll

Igår kväll såg jag en bild tagen på en vanlig garageuppfart..

Och på en gång åkte jag rutschkana tillbaks i tiden under några evighetssekunder. Jag mindes en sådan där vårkväll när värmen precis återvänt och man kunde vara ute längre och pyssla på tomten och i garaget. Asfalten är nysopad och vinterns grus är borta, koltrasten sjunger sina första toner på ett tag och min del av världen är en vacker plats. Jag är 30 år, barnen leker med kompisar, grannarna är ute och det snackas grillkvällar över häckarna. Alla är precis sådär pripps-reklamvänliga och glada. Tidigare på dagen har jag tagit mina fem kilometer och jag kunde fortfarande springa. Allt var perfekt – ett lyckligt minne, en lycklig dag som aldrig blir mera än ett minne, men det är i alla fall mitt minne.

Så är sakernas tillstånd och tänk om man kunde leva efter det. Jag tror att vi skulle bli snällare då rent generellt sett. Såg på nyheterna igår att de infört en godhets-app baserad på att man ska göra en god gärning varje dag. Det har jag gjort länge och jag behöver ingen app för att motivera mig till att göra gott.

Oxelösunds järnverk 2019

Oxelösunds järnverk 2019

Oxelösunds järnverk 2019

Arkiv

Fragile…

%d bloggare gillar detta: