Vi skulle åka och prova ut nya glasögon till oss båda – de hade bra pris nu och vi hade kämpat hela våren för att få råd.

Du ser inget på vänster öga jag skickar dig akut till ST:Eriks ögonsjukhus. Jag trodde det var gråstarr.

Det sitter inte i ögat – vi skickar dig till neurologen på Karolinska i Huddinge.
En fredag på akuten där kräver tålamod av episka mått. Tankarna börjar snurra.

Ett larm går – påkallar uppmärksamhet. Den första kvarten går väl an men 4 timmar senare håller jag på att bli galen. Sent på kvällen kan jag gömma mig.

Världen vaknar med mig kvar i den tack och lov Min läkare från neurolgen kommer på ronden. – Är du nojjig? – det behöver du inte vara, vi ska plocka ut skräpet du har därinne och du kommer snart att funka som vanligt snart igen.

En rumskompis som heter Nelson får mig att tänka på filmen Invictus och Nelson Mandelas kamp. I am the captain of my soul.

Människorna som arbetar på sjukhus är så viktiga så att det finns inte och jag vill rikta ett tacksamt tack till er alla som hjälpte mig igenom det här som visserligen är långt ifrån klart men ni fick mig att komma över krönet och hjälpte mig att komma över och att stå ut med beskedet och det gav mig nu energi att ta tag i resten.