Hoppa till innehåll

Sökandet…

Rastlösheten mellan medicineringarna infinner sig tätare, nästan förlamande som starkast.

Jag vill inte längre och då ringer det på telefonen. – Hej, Dan det är Faria från sjukhuset, beteendevetaren, minns du mig?

Jag känner igen rösten som fanns där bland alla konstiga ljud. Morfindimman hade mig i sitt starka grepp men plötsligt trillar polletten ned och jag minns våra samtal. Det var länge sedan som jag blev så glad av att någon hörde av sig och det berättar jag för henne. Hon frågar hur jag mår och det går en rysning genom hela kroppen – någon bryr sig, någon från stora vårdapparaten undrar hur jag mår.

Jag brukar inte ha så svårt att hitta en mening med saker och ting men idag är det lite jobbigare, det är så det är, jag vet det. Alla dagar ska inte vara gyllene liksom.

Men den som söker, hen finner och det gäller bara att ge sig till tåls lite…

Arkiv

Fragile…

%d bloggare gillar detta: