Det var ju där allt började minns jag nu. En Konica POP i benfickan på militärbyxorna. Sen lägga filmrullarna på brevlådan och att se fram mot att får se bilderna senare.

Jag kom på det när jag gjorde min fotobok ”Början” – alldeles nyligen. Minnet har ju av förklarlig anledning blivit mycket sämre men det kommer tillbaka i små portioner – inte så mycket gör mig lyckligare när det gäller…