Utställning hemma, rätt märklig känsla men trevligt med folk i trappen!

Jag har inte haft någon utställning sedan 1999, det var på Arbetets Museum i Norrköping. Resan dit tog mig många år och väl klart uppstod känslan, var det allt!? Känns det igen?

Livets kurviga vägar tvingade mig att hålla total fokus på styrförmågan, så det blev liksom inte fler och mitt intresse avtog för ”konstnärlig fotografi” Och ärligt talat det känns hur skönt som helst.
Det var en var väldigt trevlig upplevelse i alla fall och jag är tacksam för att jag fick vara med. Sen gjorde vi ju två flugor på smällen och passade på att tapetsera om den fula trappväggen med mitt liv, alltså mina bilder….

mitt liv

Ateljé 42 är i full gång med 2014 års kammarmusikkonserter!

Den här veckan har varit en resa må jag säga. Rent kulturellt rätt svårslagen, eller kan det bero på mottagaren?
Woody Allens Blue Jasmine, Pierre Swärd´s soul, funk jazz på Skottvång och idag lite kammarmusik på Ateljé 42. De ska va gött o leva och helt klart är det gött!

A chance to hear two works for Violin and Piano rarely performed. Sonatas by the Swedish female composers Amanda Maier and Alice Tegnér……..Fredrik Paulsson.Violin. Martin Sturfält. Piano. All welcome.

En magisk septemberkväll, jag valde inte svart, svart valde mig…..

Jag är fullt medveten om att det är mycket magi och att herren besöker jorden hit och dit på min blogg just nu, tänkte faktiskt plocka bort rubriken på föregående inlägg eftersom en lite ”prettokänsla” infann sig eftter genomläsning, men sen tänkte jag efter, att kände jag så, är det så. Det är min blogg och mina tankar jag skriver väl vad jag vill och behöver inte styras av sociala normer och jantelagar. Det är fullt möjligt att dessa starka upplevelsekänslor är sprungna ur ett hårt dagligt slit med ett ganska urholkande gröten på bordet jagande med allt vad det innebär av tidiga morgnar, jobbig morgontrafik på E-4an osv. Men som vi alla vet är det inget ont som inte har något gott med sig.

Denna fredagkväll hemma hos den gode vännen Stina Berge kändes det som om att befinna sig i en sådan där härligt galen fransk eller italiensk film.

Vi var inbjudna, Nicole och jag och vi fick sitta ute på en bänk en ljummen septemberkväll och lyssna på Stina Berge och hennes band när de repade in nya låtar vilka ska läggas på en cd så att förhoppningsvis många, många flera kan lyssna på hennes musik. Det är något som händer mellan Stina och bandet när det sätter igång och spelar tillsammans och sången ”Jag valde inte svart, svart valde mig” är otroligt vacker en sådan här ljummen septemberkväll.

Och så för ett par timmar besökte vår herre jorden….

En helt vanlig lördag för de flesta, men för de,– vilka besökte atelje 42´s konsert ikväll därute i ingenstans, kunde man förnimma, liksom ta på det där outtalade svårabegripliga, perfekt är ett allt för futtigt ord. Livsglädje ligger närmare tillhands trots att musiken har några hundra år på nacken.

 

Haik Kazazyan, violin

Nikolaj Shugaev, cello

Zlata Chochieva, piano

En makalös kombination.