Idag har jag lekt turist, alltså helt förutsättningslöst åkt ut och hälsat på folk och mycket jordgubbar ”bliré”

Men jordgubbar, såväl som möten med kärt folk är gott för hjärtat sålunda också för själen. Den senaste tidens bubbeltillvaro ska förpassas till ett minne och min förhoppning är att jag ska lyckas stänga på närvaroknappen igen.

Bli ”go” igen.

Bensinmackarnas automater får klara sig utan mitt blankslitna bensinkort fram till hösten. Studenternas sånger förvandlas förhoppningsvis till den  ljusa framtid vi  alla så väl behöver, och jag önskar dom/oss alla allt gott.

Jo, jordgubbar är gott. Jordgubbar är varmt, lite slitet uttryckt, jordgubbar är sommar men också välvilja, lite som att det är inte så illa, allt kommer att ordna sig, ta lite tårta till, det är svenska jordgubbar på.

På Hoceanien har jag goda vänner, inte i Hoceanien ” för vi är väl för helvete inga mullvadar” som herr Björk uttrycker sig då han vill förnedra Fru Björk under deras ”wanna be överklassmiddagar” vilka utspelar sig i Jonas Gardells fantastiska bok, en talbok jag lyssnat på under resorna land och rike runt den närmsta tiden.  Börje, i samma bok förtjänar inte mer plats här på min blogg, han kan gå o dö under en sten eller nåt.

Får nog ta den reaktionen med min terapeut vid tillfälle! 😉

Hur som helst.

Läste en jäkligt rolig ”raider” alltså en kravlista artister brukar skicka i förväg till ställena de ska spela på

Drog mig till minnes en bok jag läste för många år sedan som heter ” Det handlar inte bara om rock´n roll”

Där jag fick mig till livs världsstjärnornas raiders, Bob Dylans var coolast helt klart, En kopp kaffe, en cigarr och en liten konjak. Men Kjell Höglunds och Jan Johanssons är roligast.