Ja, det gick bra idag också!

För alla nytillkomna läsare av min blogg kan jag berätta att jag nu suttit och arbetat med mitt bildarkiv ett par veckor – inte hela tiden förstås, utan lite till och från.

Denna bilden är tagen under samma ”Gnestaplanket” som min kusin Joakim K E Johansson deltog i för ett par år sedan. Bengt kom förbi, eller rättare sagt, det är svårt att missa Bengt under de här dagarna eftersom han sliter som attan med allt det praktiska. Hur som helst – kan jag få ta en bild av dig Bengt frågade jag? och det blev denna enda exponering. Jag tog en bild, en enda och det blev den här. Vilket min kusin hade mycket roligt åt. Vi tar sällan en enda bild nämligen – vi som håller på.

Denna synd straffade sig – tjohoj! tänker du nu, där fick han kaxpellen. Mjaeee! det är inte riktigt fullt så illa som att jag fick sitta och reparera denna enda bild i flera timmar, utan snarare det att jag letade efter resten av bilderna i flera timmar istället innan jag drog mig till minnes hur det hela låg till.

Bengt Björkbom3

Bengt Björkbom

Lars Epstein deltog med sina fotografier under samma plank och idag hittade jag ett nyhetsinslag om denne legendar. Klickar du här kan du se inslaget.

Lars Epstein

Lars Epstein

 

Utställning hemma, rätt märklig känsla men trevligt med folk i trappen!

Jag har inte haft någon utställning sedan 1999, det var på Arbetets Museum i Norrköping. Resan dit tog mig många år och väl klart uppstod känslan, var det allt!? Känns det igen?

Livets kurviga vägar tvingade mig att hålla total fokus på styrförmågan, så det blev liksom inte fler och mitt intresse avtog för ”konstnärlig fotografi” Och ärligt talat det känns hur skönt som helst.
Det var en var väldigt trevlig upplevelse i alla fall och jag är tacksam för att jag fick vara med. Sen gjorde vi ju två flugor på smällen och passade på att tapetsera om den fula trappväggen med mitt liv, alltså mina bilder….

mitt liv

Ateljé 42 är i full gång med 2014 års kammarmusikkonserter!

Den här veckan har varit en resa må jag säga. Rent kulturellt rätt svårslagen, eller kan det bero på mottagaren?
Woody Allens Blue Jasmine, Pierre Swärd´s soul, funk jazz på Skottvång och idag lite kammarmusik på Ateljé 42. De ska va gött o leva och helt klart är det gött!

A chance to hear two works for Violin and Piano rarely performed. Sonatas by the Swedish female composers Amanda Maier and Alice Tegnér……..Fredrik Paulsson.Violin. Martin Sturfält. Piano. All welcome.

En julberättelse….

Slutet 2012 och hela 2013. Min syn blev sämre, speciellt mörkerseendet och de blå tonerna i färgskalan, thank god, på flera plan. Hela mitt liv har varit blått och det behöver man faktiskt inte se lika klart längre. Jag vill hellre se de glada färgerna, mycket, mycket hellre. Visst, en del svärta är nödvändig om uti fall att man är intresserad av allt det där oupptäckta, men även den sfären kan bli lika trist som en helghandling på Citygross och Gina Tricot.

Jag har fått möjligheten att betrakta på nära håll!

Tack alla ni som varit där, och en riktigt God Jul och ett Gott nytt år på er alla!

Mvh

Dan Crona

Fotograf genom födsel och ohejdad vana!

🙂

En magisk septemberkväll, jag valde inte svart, svart valde mig…..

Jag är fullt medveten om att det är mycket magi och att herren besöker jorden hit och dit på min blogg just nu, tänkte faktiskt plocka bort rubriken på föregående inlägg eftersom en lite ”prettokänsla” infann sig eftter genomläsning, men sen tänkte jag efter, att kände jag så, är det så. Det är min blogg och mina tankar jag skriver väl vad jag vill och behöver inte styras av sociala normer och jantelagar. Det är fullt möjligt att dessa starka upplevelsekänslor är sprungna ur ett hårt dagligt slit med ett ganska urholkande gröten på bordet jagande med allt vad det innebär av tidiga morgnar, jobbig morgontrafik på E-4an osv. Men som vi alla vet är det inget ont som inte har något gott med sig.

Denna fredagkväll hemma hos den gode vännen Stina Berge kändes det som om att befinna sig i en sådan där härligt galen fransk eller italiensk film.

Vi var inbjudna, Nicole och jag och vi fick sitta ute på en bänk en ljummen septemberkväll och lyssna på Stina Berge och hennes band när de repade in nya låtar vilka ska läggas på en cd så att förhoppningsvis många, många flera kan lyssna på hennes musik. Det är något som händer mellan Stina och bandet när det sätter igång och spelar tillsammans och sången ”Jag valde inte svart, svart valde mig” är otroligt vacker en sådan här ljummen septemberkväll.

Och så för ett par timmar besökte vår herre jorden….

En helt vanlig lördag för de flesta, men för de,– vilka besökte atelje 42´s konsert ikväll därute i ingenstans, kunde man förnimma, liksom ta på det där outtalade svårabegripliga, perfekt är ett allt för futtigt ord. Livsglädje ligger närmare tillhands trots att musiken har några hundra år på nacken.

 

Haik Kazazyan, violin

Nikolaj Shugaev, cello

Zlata Chochieva, piano

En makalös kombination.