Promenader är bra för tankeverksamheten. Den här dagen kretsade funderingarna runt bilder. Vad gör en bra bild, varför vill jag ta en bild? och varför har jag placerat stolpar i bilderna jag har tagit under mina promenader?

-Ja, ni ser att det är tunga frågor som jag har i min inre dialog och jag förstår att ni nästan inte kan hålla er utan vill ha svaren direkt, men vi får ta ett svar i taget, tålamod är en dygd gott folk! 😉

Man hör musik som man tycker om eller man kanske gillar en kaka. det är inte säkert att man kan skriva noter och komponera mästerverk –  eller baka för den sakens skull, man bara gillar det helt enkelt. Bilder är i mitt tycker kanske mera likt musik än kakor, faktum är att jag inte gillar kakor alls och tänker därför inte fortsätta min liknelse med kakor och vid närmare eftertanke fattar jag inte varför jag drog in kakorna överhuvudtaget, det var dumt.

Som sagt du hör musik och ryser eller minns eller blir försatt i en viss stämning. När jag kollar igenom ett jobb lyssnar jag mycket på musik som försätter mig i den känslan som jag vill att jobbet (bilderna) ska förmedla. Musik tilltalar ett sinne vilket fungerar som en direkt kanal in i – ja, låt oss kalla det själen. Är en bild tillräckligt stark förmår våra murar inte att stå emot, vi har sett bevis på det alldeles nyligen, jag nämnder ordet strand vid medelhavet, vad tänker du då?

Men historien kryllar av  viktiga starka bilder vilka påverkat de allra största händelseförloppen och legendariska fotografer har tagit dessa bilder. Men det får du läsa om på Wikipedia eller nåt. Hur som helst.

Ta dig en allvarlig funderare på varför du tar upp kameran eller mobilen för att knäppa en bild nästa gång andan faller på. Bena ut vad du vill visa och hur du vill visa din bild och för vems skull fotograferar du?

Nästa steg blir att lugna ned dig lite under fotograferingstillfället och analysera hur ska du bäst skildra det du vill förmedla? Jag kan slå vad om att av alla bilder som du tagit är det ytterst få som verkligen visar det du upplevde under tagningsögonblicket, varför blev det så?

En bra bild säljer?

Jag var på en repetitionsutbildning för ett tag sen och kursledaren frågade vad är en bra bild? Någon sa, en bra bild säljer och det är sant i en del situationer men strandbilden jag pratade om tidigare togs inte i syfte att sälja, men sålde gjorde bilden. Frågan är dock på vems bekostnad? – en helt annan diskussion föds vilken jag inte tänker gå in på här.

En bild är bra ifall du tycker att den är bra, end of story. Sen är det skitsamma vad andra tycker för jag anser att du i första hand ska fotografera för dig själv, se det som terapi. Jag lovar att efterhand så kommer du att tröttna på egenkärt utveckling av själen fotografi per automatik, och vill lära dig att kommunicera med andra. Det fina i kråksången är att det var precis det du gjorde när du kärade ned dig i dina egna bilder. Du hittade en kanal in i din egen själ och därmed en kanal rakt in i flera andras själar.

Och nu mina stolpar och en del andra konstigheter

Jag fotograferar människor till 90 procent säkert. Men sedan jag började mina dagliga promenader har jag börjat gilla att fotografera stolpar och annat konstigt, men mest stolpar, gärna mitt i bilden och jag arbetar med frågan, varför då, det är superförbjudet att komponera en bild just så!? Kanske just därför jag vet inte just nu, jobbar med frågan så att säga.

Men det finns någonting sorgligt och ödsligt, det känns som lite Ramones eller Sex Pistols lite one, two, three rock! samtidigt.

Jag vet. Jag har för mycket tid att fundera, men erkänn att det är intressant.