Resan o sånt.

Tog tåget hem från jobbet för lite ”landkänning” efter flera dagar ute på reklamhavet.

Det där med att veckopendla är inte min grej, det blir liksom som om man lever i en kuvös när arbetsdagen är slut Nåväl det är bara en vecka kvar nu sen drar skolfoto/idrottsfoto säsongen igång och snart är det konstrunda den första helgen i september det ser jag fram emot.

I år lämnar jag porträtten. Bilderna handlar om förväntningar och att själva förväntningen på den kommande upplevelsen liksom står i vägen för upplevelsen i sig när den väl äger rum.

Sitter här med en komprimerad version av fyra veckors semester och ska försöka summera innan jag åker tillbaka till Skara för en ny jobbvecka.

Det har grillats så klart så nu är man riktigt trött på de smakerma och sen har den gamla Volvo 850:an fått en ordentlig genomkörare – bytt kammrem, styrled, krängningshämmare diverse lampor och annat smått och gott. Jag har fiskat lite och lyft en tung båt så min rygg fått sig en smäll och panodilburkens innehåll är flitigt använt.

Vi avrundade med att fixa så att en avbruten nyckel kom väck från tändningslåset på segelbåten och kollade sedan två utställningar på fotografisk. En handlade om hästar och vad jag trodde människans förhållande till hästar. Den utställningen gjorde mig besviken – kändes lite som om den kvittade liksom – visst det fanns en del roliga bilder men sammanhanget eller vad var själva meningen med utställningen fattade jag inte riktigt. Aja, det kunde det enkelt rådas bot på genom att titta på Irving Penns fantastiska bildskatter vilket jag inte tänker gå in närmare på –  genialt är vad det är.

De är lugnt

På väg mot bilen

Gnestaplanket 2017

Jag har sagt det förut, jag har världens mest sociala yrke men också ett av de ensammaste. Därför är denna händelse otroligt viktig för mig och säkerligen de andra deltagande fotograferna under de här timmarna en dag i juli. Du får träffa och utbyta tankar med likasinnade där det är högt i tak och du får svårt att hitta någon storförgo utställare. Det är sann glädje och nyfikenhet i mötena fotografer och åskådare emellan. Bengt Björkboms gärning att år efter år dra det stora lasset inför denna händelse är enligt min åsikt absolut skäl till att utnämna honom till årets kulturpris i Gnesta.

Efter den här dagen var det en sann lisa för själen att avsluta med en fika på Gustavsvik levande ljus och café en liten bit bort där det ligger en Elvis skiva på den gamla skivspelaren och bakgrundsmusiken spelas lagom högt till kaffet. Och om man bara smakar på namnet blir det ju ännu mera rätt att avsluta dagen och veckan där.

Ronny

Jimmy

Det ska börja i tid

Lars

Två nöjda herrar

Var ska jag gå nu?

Lars Epstein

Jimmy i full gång

Samtalet

Minnen

Över en kopp kaffe

I år hängde mina bilder på gavlen

Ben

Bengt

Ola Billmonts vad

Ronny

Ola

Per Erik

Reflektion

Missa inte en mycket trevlig begivenhet nu på lördag 11-15:00 där du träffar hur mycket goa människor som helst bland andra legenden Anders Engman.

Massor med bra bilder – sköna historier berättade av fotograferna själva och kameraloppisen så klart och det är inte långt till närmaste kopp kaffe heller för den delen 🙂

Utsikt från köket i Falköping

Studion är här någonstans

Framme

Min arbetsplats

En grej som ska fotas senare ska monteras

Lunch på Jula-lagret

Gamla Skolan Mönsterås

Azlan – en av Max katter

Från Gamleby till eget B&B, hotell o restaurang på Öland

Marion och Bill

Äntligen blev det av; besöket hos min gamle vän Bill på Öland och hans fru Marion.
Det är 18 år sen sist och många har försöken varit att ”få till det” under mina irrfärder i riket.

Hade tänkt att stanna längre i hemtrakterna den här veckan men planerna ändrades (sket sig)  Nu är jag hemma och är ledig i dagarna sju.

Tror att det var Ida´s replik i Raskens. Av någon anledning har den repliken etsat sig fast. Idag var det dags för den årliga tändningen av kolmilan uppe vid Skottvångs gruva och för första gången på 18 år regnade det berättade konferencieren för publiken
Det fanns tid för samtal i alla fall och möten och icke att förglömma det årliga inköpet av riktigt bra grillkol – kanske till och det bästa som går att få tag i.

Kapten Nöjd

I morgon åker jag tillbaka till Skara för en ny vecka bland produkter som ska fotograferas. Min son fyller år idag förresten och helst hade varit där egentligen, men som Ida också så klokt sa i samma serie – människan spår och gud rår. Hur som helst, efter nästa vecka åker jag och firar honom ordentligt  – jag var ju i alla fall med på den viktigaste dagen i både hans och mitt liv inte helt fel att tänka på det när längtan blir för stor.

”Jag målade min Leica-kamera svart för att inte störa det pågående livet” Orden är Cartier Bresson´s

Frysa ögonblicket för att liksom hålla livet kvar en liten liten stund till. Ett litet avbrott i det oundvikliga avgörandet. En liten gosse som ska utvisas på orättvisa overkliga lögnaktiga grunder. Till ett land i krig, fattigdom och terror.

Inte ens en värmande filt hjälper mot en hjärtlös kyla

Lekplatsen

Mitt fönster

Glädjen i det växande och levande

Blommorna på marken påminner om att det var länge sedan jag plockade några blommor alls. Kanske tycker jag att de kan få vara ifred – jag vet inte. Kanske är det någon påminnelse ur mitt undermedvetna om någonting oförstört – innan slagen. Barnet leker vid bäcken överlycklig över att ha kommit på hur man gör en barkbåt med segel. Eller minnet av dagen barnet lärde sig cykla.

Det är i alla fall mina snapshots och fragment – det hänger ihop.

D

Det blev en fixa-allt-möjligt dag igår. Man kommer liksom in i ett flow och det blir roligt att ”hålla på”

På kvällen gav vi oss iväg för att käka på restaurang Fina fisken i Trosa – ett ställe vi hört gott om plus passa på att kolla in lite fina bilar nere vid hamnplan i Trosa.

Vetifasen vad det är med mig egentligen. Har snöat in på blommor och bilar så här på den nedre delen av femtioskalan.

Jag hade som många unga ett brinnande bilintresse – (började faktiskt min fotografbana på Bilsport och alla de motortidningar FABAS ligger bakom)  och har arbetat både som lastbilsmekaniker och är utbildad bilmekaniker i grunden. Kanske är det detta gamla bilintresse som nu vaknat till liv efter årtionden i dvala. Mina bästa drömmar är inte längre inriktade på den kvinnliga sektionen i lika hög utsträckning som de gjorde en gång i tiden, utan jag dagdrömmer och nattdrömmer om ett riktigt garage utrustat med allt. Det ska vara ordning och reda i garaget – allt på sin plats och inom bekvämt räckhåll, men framförallt ett projekt – en bil av det äldre slaget. Som jag kan återställa i originalskick och när det är klart åka runt i med hatten på huvudet en solig dag eller två. Om nu gud vill.

Maten kockarna på Fina fisken kan laga är episk för att inte tala om lilla Trosa en ljummen sommarkväll.

Idag blir det i alla fall en sväng till Västerås Summer meet och lite fler bilar.

Nöjd eller?

Porträtt

Guy med sin 142:a

Vackert

Hör du Eddie?

Lycka

Grymma bilköers resultat

Vackert

Vackert

Tog en sväng hem till HC – kände mig sugen på gott kaffe med sällskap och förhöra mig hur vernissagen gick senare på dagen efter jag åkt hem.

Ut genom dörren kommer denna lilla underbara varelse som heter Hope till på köpet. Alltså smäller man inte av vet jag inte hur man är funtad. Hade svårt att fokusera på vad HC berättade – upplevde liksom bara fragment, förstod dock att allt varit suveränt bra i alla fall.

D