Vi går mot slutet av en intensiv tid – och en ny står för dörren. Det är väl lite så man kan sammanfatta sommaren och hösten. Jag tycker väl att jag känner mig lite snuvad på den här sommaren så här i eftertankens kranka blekhet. Den liksom ville sig inte riktigt. Konstant blåsig och lite ogin på något vis.

Men nästa sommar ska jag minsann skaffa mig den där efterlängtade moppen, åka på den där fisketuren, sola på en där stranden och höra insekterna åka förbi på sin egen autobahn – höra barn skratta och leka på håll, se den fåfänge gömma sig i vassen, höra vågorna skvalpa mot stenarna och bara vara så där lycklig som man kan vara på sommaren när kraven ligger nedpackade längst ned i framtidens byrålåda

Det var väl egentligen allt jag hade på hjärtat för tillfället.

Har legat utslagen ett tag i nån infektion, samtidigt har min dotter rapporterat om sin och svärsonens resa till Rom via messenger varje kväll. Det har varit ett spännande äventyr också för mig liggandes i soffan eländig och dan ;). Hon berättade om Colloseum, Pantheon, Vatikanen, Fontana di Trevi, Peterkyrkan och allt det där andra man måste se någon gång.

Sen ställde jag mig själv frågan – när ska allt det där andra hända hade du tänkt? Det börjar bli mycket i den ”hörnan” nu. För att inte bli knäpp i den processen så bestämde jag mig helt enkelt för att helt enkelt tömma ut den ”hörnan” och börja samla om på nytt.

Så låg de där hos Jarre i affären – mina trätofflor. Sist jag ägde ett par var jag väl 15-19 eller något sådant. Jag minns i alla fall att det var otroligt viktigt att slita in tofflorna kvickt antingen genom att man lät sig dras bakom en kompis moppe, eller så drog man lädret ett par varv på asfalten. Sen var de V-jeansen vilka skulle vara slitna och fransiga runt själva tofflan. En hårborste i bröstfickan på den urtvättade utslitna Lee jeans jackan. Kanske hade också en skicklig kompis ritat Rainbow Rising på ryggtavlan och en själv klottrat Ac/Dc, Van Halen, Saxon, Motörhead osv över hela ryggen för att liksom krydda till det lite extra. Lite nitar i olika former på det och voilá Danne 15-19 år reborn 🙂

Ja tänk, vilka minnen ett inköp av ett par tofflor i trä kan skaka fram egentligen. Det är väl bara det att dessa är fotriktiga och mjuka, såna som folk har på sig vilka står och går hela dagarna. Men de är svarta och ganska coola i alla fall.

Konstrundan var bra. Folk var nyfikna och intresserade och det såldes till och med lite. Just nu kan du förresten kolla in Sörmländsk fotosalongs ambulerande utställning på Gnesta bibliotek om lust finnes. De över 50 fotografierna vilka är utspridda över hela bibblan skildrar temat party. Själv ska jag bara andas.

Det var roligt igår under premiärdagen av konstrundan  Vi hade mycket folk och hoppas på lika mycket idag . Kom och träffa oss så kan vi ljuga ihop nåt idag också 🙂

11-16 är det som gäller, väl mött!

Dan

Satt och funderade på tåget hem efter att ha sett en utställning av Anton Corbijn – vilket är ganska lätt hänt. Sen funderade jag ännu mera i bilen på vägen hem efter att ha sett Irving Penn´s bilder vilket också är väldigt lätt hänt – tror att alla vet det som håller på med fotografi eller bildkonst överhuvudtaget. Tanken att fotografera tomhet har liksom naglat sig fast, ni vet som när man var liten och på vägen till skolan och bestämt sig för att antingen undvika A-brunnar eller bara gå på bestämda stenplattor eller i ett visst mönster.

Jag började samtidigt med en serie bilder av de fyra elementen och ännu så länge är det bara vatten som blivit av. Men jord är på gång, vind och eld blir enklare på något vis känns det som – de två bilderna ligger klara i huvudet – jord blir en utmaning helt klart.

Parallellt med detta sprang jag på blommorna – jag har liksom svårt att finna en bild av det totalt tomma och innehållslösa. Förmodligen ligger det en djup psykologisk spärr i vägen och det är enklare att ta det enkla först. Ungefär som att man hellre helt plötsligt  väljer att städa än sätter sig och planerar ekonomin eller undrar vad man ska få i pension.

Så blommor har det få bli ännu så länge – nåt kul ska man väl ha och de bilderna visar jag under Gnesta konstrunda med start i morgon kl 11:00, plats Åmells möbler i Gnesta.

Ja, just det. Är osäker på om Corbijn någonsin fotograferat blommor men Irving Penn har definitivt gjort det, kanske är det liksom en fas i livet?

Det känns skönt att få sig lite svart eller vitt till livs mellan varven. Vardagsbetraktelser i form av illustrationer a la Olle Qvennerstedt. 

 

Jag tycker fasen inte att det blev så värst mycket sommar i år. Visserligen trivs jag bäst när det är frisk hög luft men ändå. Inte en enda dag på stranden och jag har bara sänkt ned min lekamen i insjövatten under tre ynka tillfällen. Det är för dåligt, det får nog bli lite ”utlandet” senare i höst.

Nästa helg är det Gnesta konstrunda i alla fall och det vore roligt om ni kom och hälsade på. Jag ställer ut på Åmells möbler i Gnesta tillsammans H C Nygård och Stina Berge.

Jag stod där i vandrarhemmets kök och lagade mig lite mat när en flicka frågade –  vet du om det bor andra barn här ibland? det blir så ensamt här och vi ska bo här i tre dagar min mamma och jag.

Först blev jag lite förvånad över att bli tilltalad i en ton som om hon kände mig men den känslan gick snabbt över och jag svarade eftertänksamt att visst har det bott barn här under de  sex veckorna jag bott här i Falköping och det kommer säkert några nya hon kan leka med under de dagar ni ska vara här men just nu är är det nog dåligt med andra barn. Okay svarade flickan, nu ska jag springa ned till mamma – vi grillar men det du lagar luktar väldans gott, jag drabbades av en ren pappareflex och erbjöd närapå en smakbit men besinnade mig, och bestämde mig för att prata med mamman först.

Jag fortsatte laga min mat och log, det var liksom något uppfriskande i samtalet. Snart kom mamman och flickan upp igen till köket på andra våningen – nämen det är ju du fotografen, utbrast mamman! Du fotograferade oss i Björklinge i våras, våra fotbollslag du vet..

Det blev den trevligaste middagen under mina sex veckor i Falköping och jag fick veta att mina bilder var mycket uppskattade och de gärna ville att jag skulle komma tillbaka nästa vår.

Mötet var bara ett av de märkliga möten man kan ha när man stannar en längre tid på ett vandrarhem. En kväll kom plötsligt en äldre kvinna in i samma kök och sjöng någonting klassiskt – fick veta att det var någonting av Händel och att hon hon och hennes man skulle sjunga i Gudhem eller om det var Varnhems kloster. Men hon skrämde mig faktiskt lite till en början innan vi rett ut begreppen.

Hur som helst nu är allt tillbaka i de mera normala gängorna gängorna eller vad sägs om att träffa en vaktmästare i kilt fullsmockad med Hamamrbysymboler 🙂

Resan o sånt.

Tog tåget hem från jobbet för lite ”landkänning” efter flera dagar ute på reklamhavet.

Det där med att veckopendla är inte min grej, det blir liksom som om man lever i en kuvös när arbetsdagen är slut Nåväl det är bara en vecka kvar nu sen drar skolfoto/idrottsfoto säsongen igång och snart är det konstrunda den första helgen i september det ser jag fram emot.

I år lämnar jag porträtten. Bilderna handlar om förväntningar och att själva förväntningen på den kommande upplevelsen liksom står i vägen för upplevelsen i sig när den väl äger rum.