Valens Borg…

I mitt tycker så har den här dagen aldrig varit viktigare för oss människor som irrar omkring i ett slags tomt rum. Det är dags att fylla på våra uttömda själar genom att åter öppna portarna till ”Valens Borg”

Sov inte intill borgens vägg.
Vakna.
Lev.
Gläds över att vi faktiskt kan, om vi verkligen vill.

Övergångsstället…

Tro, hopp, solidaritet står det på reklambladet som låg där på ombudsbordet under distriktskongressen i Nyköping igår. En liten text berättar att detta är en sidoorganisation inom Socialdemokraterna sedan 1926. Orden kändes bra att läsa faktiskt i dagens samhällsklimat.

Tvåhundra ombud verksamma inom alla våra kommuner i Södermanland var där och lyssnade och svarade ja eller nej på motioner, redovisning, tillägg bland annat. Och det var väldigt intressant att vara närvarande, att försöka förstå hur politiska spelplanen egentligen ser ut. (Läs gärna mera här)

Samuel, ordföranden för SSU i Södermanland höll ett otroligt bra tal vilket berörde mig starkt med sitt engagemang. En slags sammanfattning av allas egentliga behov av en trygg vardag. Kan tänka mig att det var flera än jag som kom att tänka på Hjalmar Brantings öppningstal under de nybildade Socialdemokratiska Arbetarpartiets inledande steg. Mens Agitat Molem (Anden höjer massan) inledde Hjalmar Branting det talet med och precis så kändes det under Samuels tal. En vilja till förändring av dagens arbetsmiljöer, arbetsförhållanden och allt oftare orimliga krav på oss vanliga människor vilka ju faktiskt har lika full rätt att verka och leva som de med mycket mera pengar på sina konton.

Tågresan som gick så fel

Äntligen, var jag på väg till skolan.
Nästan två månader från att andra terminen startat, suttit här i vårt boende tillsammans med katterna så klart de är ett skönt sällskap. Vinterns is grepp blandad med fyra, fem plusgrader och minus arton. Tjock livsfarlig is på grusvägen utanför dörren för att inte tala om vindarna.
Och jag behövde komma ut, få vara med, göra någonting annat ett par dagar bara.

Utsövd gick jag upp klockan tre, tåget skulle avgå sju noll ett. Färdtjänstchaffisen och jag hade mycket att prata om. Tåget kom.
Sen hände något med dörren när jag skulle hoppa av för byte till X 2000 i Katrineholm. Dörren gick igen mitt framför näsan. Tryckte på öppna knappen men nej, tåget började rulla. Och nej, jag hade inte sölat.

Så Vingåker nästa blev det. När ledsenheten börjat gå över, för resan jag längtat efter var borta det insåg jag. Tänkte att va fasen se om du kan få ur dig några fotografier, prata med människor du möter, ta en bild eller två.
Så nu sitter jag här vid datorn igen och skriver av mig och siktar in mig på nästa träff vi har under den riktigaste våren i början av Juni.