Semesterplaner

Har legat utslagen ett tag i nån infektion, samtidigt har min dotter rapporterat om sin och svärsonens resa till Rom via messenger varje kväll. Det har varit ett spännande äventyr också för mig liggandes i soffan eländig och dan ;). Hon berättade om Colloseum, Pantheon, Vatikanen, Fontana di Trevi, Peterkyrkan och allt det där andra man måste se någon gång.

Sen ställde jag mig själv frågan – när ska allt det där andra hända hade du tänkt? Det börjar bli mycket i den ”hörnan” nu. För att inte bli knäpp i den processen så bestämde jag mig helt enkelt för att helt enkelt tömma ut den ”hörnan” och börja samla om på nytt.

Trätofflor

Så låg de där hos Jarre i affären – mina trätofflor. Sist jag ägde ett par var jag väl 15-19 eller något sådant. Jag minns i alla fall att det var otroligt viktigt att slita in tofflorna kvickt antingen genom att man lät sig dras bakom en kompis moppe, eller så drog man lädret ett par varv på asfalten. Sen var de V-jeansen vilka skulle vara slitna och fransiga runt själva tofflan. En hårborste i bröstfickan på den urtvättade utslitna Lee jeans jackan. Kanske hade också en skicklig kompis ritat Rainbow Rising på ryggtavlan och en själv klottrat Ac/Dc, Van Halen, Saxon, Motörhead osv över hela ryggen för att liksom krydda till det lite extra. Lite nitar i olika former på det och voilá Danne 15-19 år reborn 🙂

Ja tänk, vilka minnen ett inköp av ett par tofflor i trä kan skaka fram egentligen. Det är väl bara det att dessa är fotriktiga och mjuka, såna som folk har på sig vilka står och går hela dagarna. Men de är svarta och ganska coola i alla fall.

Reflektion (1)

Konstrundan var bra. Folk var nyfikna och intresserade och det såldes till och med lite. Just nu kan du förresten kolla in Sörmländsk fotosalongs ambulerande utställning på Gnesta bibliotek om lust finnes. De över 50 fotografierna vilka är utspridda över hela bibblan skildrar temat party. Själv ska jag bara andas.

Vad är tomhet?

Satt och funderade på tåget hem efter att ha sett en utställning av Anton Corbijn – vilket är ganska lätt hänt. Sen funderade jag ännu mera i bilen på vägen hem efter att ha sett Irving Penn´s bilder vilket också är väldigt lätt hänt – tror att alla vet det som håller på med fotografi eller bildkonst överhuvudtaget. Tanken att fotografera tomhet har liksom naglat sig fast, ni vet som när man var liten och på vägen till skolan och bestämt sig för att antingen undvika A-brunnar eller bara gå på bestämda stenplattor eller i ett visst mönster.

Roger 2

What´s down there?

vatten

Cold water

Jag började samtidigt med en serie bilder av de fyra elementen och ännu så länge är det bara vatten som blivit av. Men jord är på gång, vind och eld blir enklare på något vis känns det som – de två bilderna ligger klara i huvudet – jord blir en utmaning helt klart.

Parallellt med detta sprang jag på blommorna – jag har liksom svårt att finna en bild av det totalt tomma och innehållslösa. Förmodligen ligger det en djup psykologisk spärr i vägen och det är enklare att ta det enkla först. Ungefär som att man hellre helt plötsligt  väljer att städa än sätter sig och planerar ekonomin eller undrar vad man ska få i pension.Midnight

Så blommor har det få bli ännu så länge – nåt kul ska man väl ha och de bilderna visar jag under Gnesta konstrunda med start i morgon kl 11:00, plats Åmells möbler i Gnesta.Tulip

Pastell

Midnatt

Förnimma

Fågelblomman 1

Den sista

Solblomma

orange

flowerbw 2

Balansgång

Ja, just det. Är osäker på om Corbijn någonsin fotograferat blommor men Irving Penn har definitivt gjort det, kanske är det liksom en fas i livet?

Är detta den första höstlika dagen?

Jag tycker fasen inte att det blev så värst mycket sommar i år. Visserligen trivs jag bäst när det är frisk hög luft men ändå. Inte en enda dag på stranden och jag har bara sänkt ned min lekamen i insjövatten under tre ynka tillfällen. Det är för dåligt, det får nog bli lite ”utlandet” senare i höst.

Nästa helg är det Gnesta konstrunda i alla fall och det vore roligt om ni kom och hälsade på. Jag ställer ut på Åmells möbler i Gnesta tillsammans H C Nygård och Stina Berge.

Roger 3

Nämen det är ju du, fotografen!

Jag stod där i vandrarhemmets kök och lagade mig lite mat när en flicka frågade –  vet du om det bor andra barn här ibland? det blir så ensamt här och vi ska bo här i tre dagar min mamma och jag.

Först blev jag lite förvånad över att bli tilltalad i en ton som om hon kände mig men den känslan gick snabbt över och jag svarade eftertänksamt att visst har det bott barn här under de  sex veckorna jag bott här i Falköping och det kommer säkert några nya hon kan leka med under de dagar ni ska vara här men just nu är är det nog dåligt med andra barn. Okay svarade flickan, nu ska jag springa ned till mamma – vi grillar men det du lagar luktar väldans gott, jag drabbades av en ren pappareflex och erbjöd närapå en smakbit men besinnade mig, och bestämde mig för att prata med mamman först.

Jag fortsatte laga min mat och log, det var liksom något uppfriskande i samtalet. Snart kom mamman och flickan upp igen till köket på andra våningen – nämen det är ju du fotografen, utbrast mamman! Du fotograferade oss i Björklinge i våras, våra fotbollslag du vet..

Det blev den trevligaste middagen under mina sex veckor i Falköping och jag fick veta att mina bilder var mycket uppskattade och de gärna ville att jag skulle komma tillbaka nästa vår.

Mötet var bara ett av de märkliga möten man kan ha när man stannar en längre tid på ett vandrarhem. En kväll kom plötsligt en äldre kvinna in i samma kök och sjöng någonting klassiskt – fick veta att det var någonting av Händel och att hon hon och hennes man skulle sjunga i Gudhem eller om det var Varnhems kloster. Men hon skrämde mig faktiskt lite till en början innan vi rett ut begreppen.

Hur som helst nu är allt tillbaka i de mera normala gängorna gängorna eller vad sägs om att träffa en vaktmästare i kilt fullsmockad med Hamamrbysymboler 🙂

12 – 8

Resan o sånt.

Tog tåget hem från jobbet för lite ”landkänning” efter flera dagar ute på reklamhavet.

Det där med att veckopendla är inte min grej, det blir liksom som om man lever i en kuvös när arbetsdagen är slut Nåväl det är bara en vecka kvar nu sen drar skolfoto/idrottsfoto säsongen igång och snart är det konstrunda den första helgen i september det ser jag fram emot.

I år lämnar jag porträtten. Bilderna handlar om förväntningar och att själva förväntningen på den kommande upplevelsen liksom står i vägen för upplevelsen i sig när den väl äger rum.

Flyingmannothing man

 

 

 

Fyra veckor på en vecka.

Sitter här med en komprimerad version av fyra veckors semester och ska försöka summera innan jag åker tillbaka till Skara för en ny jobbvecka.

Det har grillats så klart så nu är man riktigt trött på de smakerma och sen har den gamla Volvo 850:an fått en ordentlig genomkörare – bytt kammrem, styrled, krängningshämmare diverse lampor och annat smått och gott. Jag har fiskat lite och lyft en tung båt så min rygg fått sig en smäll och panodilburkens innehåll är flitigt använt.

Vi avrundade med att fixa så att en avbruten nyckel kom väck från tändningslåset på segelbåten och kollade sedan två utställningar på fotografisk. En handlade om hästar och vad jag trodde människans förhållande till hästar. Den utställningen gjorde mig besviken – kändes lite som om den kvittade liksom – visst det fanns en del roliga bilder men sammanhanget eller vad var själva meningen med utställningen fattade jag inte riktigt. Aja, det kunde det enkelt rådas bot på genom att titta på Irving Penns fantastiska bildskatter vilket jag inte tänker gå in närmare på –  genialt är vad det är.

Vecka 30 2017 (1)

De är lugnt

Vecka 30 2017 (2)

På väg mot bilen

Gnestaplanket 2017

Jag har sagt det förut, jag har världens mest sociala yrke men också ett av de ensammaste. Därför är denna händelse otroligt viktig för mig och säkerligen de andra deltagande fotograferna under de här timmarna en dag i juli. Du får träffa och utbyta tankar med likasinnade där det är högt i tak och du får svårt att hitta någon storförgo utställare. Det är sann glädje och nyfikenhet i mötena fotografer och åskådare emellan. Bengt Björkboms gärning att år efter år dra det stora lasset inför denna händelse är enligt min åsikt absolut skäl till att utnämna honom till årets kulturpris i Gnesta.

Efter den här dagen var det en sann lisa för själen att avsluta med en fika på Gustavsvik levande ljus och café en liten bit bort där det ligger en Elvis skiva på den gamla skivspelaren och bakgrundsmusiken spelas lagom högt till kaffet. Och om man bara smakar på namnet blir det ju ännu mera rätt att avsluta dagen och veckan där.