Lite random bilder bara från veckan som gått.

Äntligen blev det av; besöket hos min gamle vän Bill på Öland och hans fru Marion.
Det är 18 år sen sist och många har försöken varit att ”få till det” under mina irrfärder i riket.

Hade tänkt att stanna längre i hemtrakterna den här veckan men planerna ändrades (sket sig)  Nu är jag hemma och är ledig i dagarna sju.

Den gud älskar prövar han.

Tror att det var Ida´s replik i Raskens. Av någon anledning har den repliken etsat sig fast. Idag var det dags för den årliga tändningen av kolmilan uppe vid Skottvångs gruva och för första gången på 18 år regnade det berättade konferencieren för publiken
Det fanns tid för samtal i alla fall och möten och icke att förglömma det årliga inköpet av riktigt bra grillkol – kanske till och det bästa som går att få tag i.Tid för möten

Det går ändåEn får vara glad

MaxoErica (2)

Kapten Nöjd

 

I morgon åker jag tillbaka till Skara för en ny vecka bland produkter som ska fotograferas. Min son fyller år idag förresten och helst hade varit där egentligen, men som Ida också så klokt sa i samma serie – människan spår och gud rår. Hur som helst, efter nästa vecka åker jag och firar honom ordentligt  – jag var ju i alla fall med på den viktigaste dagen i både hans och mitt liv inte helt fel att tänka på det när längtan blir för stor.

Uppleva själva livet genom snapshots!

”Jag målade min Leica-kamera svart för att inte störa det pågående livet” Orden är Cartier Bresson´s

Frysa ögonblicket för att liksom hålla livet kvar en liten liten stund till. Ett litet avbrott i det oundvikliga avgörandet. En liten gosse som ska utvisas på orättvisa overkliga lögnaktiga grunder. Till ett land i krig, fattigdom och terror.

21

Filten Inte ens en värmande filt hjälper mot en hjärtlös kyla

 

playing-in-sand

Lekplatsen

 

street7

ektarpress-1600-19 Mitt fönster

Glädjen i det växande och levande

Blommorna på marken påminner om att det var länge sedan jag plockade några blommor alls. Kanske tycker jag att de kan få vara ifred – jag vet inte. Kanske är det någon påminnelse ur mitt undermedvetna om någonting oförstört – innan slagen. Barnet leker vid bäcken överlycklig över att ha kommit på hur man gör en barkbåt med segel. Eller minnet av dagen barnet lärde sig cykla.

careful-2

leafs-2

Det är i alla fall mina snapshots och fragment – det hänger ihop.

D

Fina fisken på veteranbilsträffen i Trosa

Det blev en fixa-allt-möjligt dag igår. Man kommer liksom in i ett flow och det blir roligt att ”hålla på”

På kvällen gav vi oss iväg för att käka på restaurang Fina fisken i Trosa – ett ställe vi hört gott om plus passa på att kolla in lite fina bilar nere vid hamnplan i Trosa.

Vetifasen vad det är med mig egentligen. Har snöat in på blommor och bilar så här på den nedre delen av femtioskalan.

Jag hade som många unga ett brinnande bilintresse – (började faktiskt min fotografbana på Bilsport och alla de motortidningar FABAS ligger bakom)  och har arbetat både som lastbilsmekaniker och är utbildad bilmekaniker i grunden. Kanske är det detta gamla bilintresse som nu vaknat till liv efter årtionden i dvala. Mina bästa drömmar är inte längre inriktade på den kvinnliga sektionen i lika hög utsträckning som de gjorde en gång i tiden, utan jag dagdrömmer och nattdrömmer om ett riktigt garage utrustat med allt. Det ska vara ordning och reda i garaget – allt på sin plats och inom bekvämt räckhåll, men framförallt ett projekt – en bil av det äldre slaget. Som jag kan återställa i originalskick och när det är klart åka runt i med hatten på huvudet en solig dag eller två. Om nu gud vill.

Maten kockarna på Fina fisken kan laga är episk för att inte tala om lilla Trosa en ljummen sommarkväll.trosa (5)

Idag blir det i alla fall en sväng till Västerås Summer meet och lite fler bilar.

 

Min nya arbetsplats för en tid framöver

Tog mig den långa vägen till Skara för att titta på ett jobb, bestämde mig för att ta det. Börjar redan på måndag så när du tittar på din veckoreklam från Jula och senare vinterkatalogen kan det vara undertecknad som bidragit.

Det ska bli en spännande utmaning att hålla sig borta från det berömda sommarlandet eller hur? 😉

På vägen hem hälsade jag på min faster och hennes man. Sen hamnade jag i kö i 35 min utanför Örebro. Livet på en pinne för en fotograf utsänd i förskingringen. I-lands problemvarning kanske är på sin plats.

Hope

Tog en sväng hem till HC – kände mig sugen på gott kaffe med sällskap och förhöra mig hur vernissagen gick senare på dagen efter jag åkt hem.

Ut genom dörren kommer denna lilla underbara varelse som heter Hope till på köpet. Alltså smäller man inte av vet jag inte hur man är funtad. Hade svårt att fokusera på vad HC berättade – upplevde liksom bara fragment, förstod dock att allt varit suveränt bra i alla fall.

D

Slott och vernissage

Sommartider är som bekant tid för allt möjligt skoj och upplyftande – vitaliserande. Nicole och jag har aldrig varit på Nynäs slott utanför Nyköping tidigare och bestämde oss för att åka. Vi valde en annorlunda väg dig och passerade Öster Malma för lunch vilket ingen av oss ångrade.

Nynäs slott har ett mycket intressant förflutet (kolla själv) och som alla andra ställen man besöker räcker tiden inte riktigt till just den dagen man åker dit.

Vernissage på Lagårn i Ullsta

Min kompis korsordsmakaren HC Nygårdh visar sitt fotomåleri tillsammans med Hanna Nyströms vackra akvareller hos Lagårn i Ullsta just nu.

Jag vet mycket väl om att jag är aningen jävig men det är med varma rekommendationer jag manar till ett besök. Hc´s bilder är kluriga och samtidigt inte, det är mycket barnasinne för mig i upplevelsen av hans konst. Detsamma gäller Hannas magiska akvareller och det blir åtminstone minst ett återbesök  för min del den här sommaren.

Lagårn i Ullsta är en oas i konstgalleri kretsar – ett vattenhål där kärleken till konsten kommer i första rummet – precis som det ska vara.

Morgon i Avla

Självporträtt

Såg något fejkat inlägg på FB där en rysk nyhetsuppläsare garvade åt en bild av Kenneth Ekeroth. Följde länken och hamnade på youtube  och någon slags huvudsida för liknande inlägg. Snart dök det upp ett hyllningsklipp till Kenneth och rubriken var Kenneth ger svar på tal och faller med fanan högt typ.

Jag hörde i ett ganska intressant program i  P-1 om människan homo sapiens utveckling kontra neanderthalarnas mystiska försvinnande och berättaren i programmet menade att neanderthalarna aldrig försvann – de blandades upp med oss. Den tanken fascinerar mig.

Have a good one.

 

Vad kallar man en singeltjej som jobbar på McDonalds!?

Midsommar – det var för en vecka sen redan. Tiden liksom flyger, det vet vi. Tror att det var tre år sedan vi hängde med det sköna sällskapet uppe i Sundfiske i Dalarna. I alla fall minst två år sen. Mycket händer på två år eller om det nu var tre. Det viktiga är att man slipper höra – nu går vi mot mörkare tider igen. Vi vet att det blir mörkare efter midsommar det behövs inte sägas. Jag tror att mitt motstånd emot uttrycket är det oförsonliga i innehållet. Liksom allting har precis börjat leva runt omkring oss i naturen och inuti en själv och att detta inte får blomma ut på något sätt.. Låt livet vara, det funkar om gud vill. Livet rullar på automatiskt eftersom det som är fött vill leva. Nåväl nu ska jag inte hänga upp mig mera på det.

”Lev ditt liv; det är det allting handlar om, försök inte att leva någon annans”. Orden är Michael Nyqvists.

Midsommar är glädjens och vemodets tid för mig. Svart och Vitt, gammalt möter nytt. Det som har varit och det som ska bli.

Midsommar (7)

Glädje, gemytlighet och allt som hör därtill bjöd Anette och familjen på hur som helst. Per lagade redan nu legendariska maträtter med militärisk precision på det för ändamålet klockrena fältköket. Årets tema var ”ute i fält” därav alla militärkläder.

Ärtsoppa och punsch, mexikansk chiligryta med tequila till kvällsvard. Sill och nubbe på midsommarens dag och ljuvliga ostar från Jurs mejeri i Hälleforsnäs. Listan kan göras hur lång som helst. Vi sjöng mycket och gärna oavsett om vi satt på det lövade traktorsläpet eller diskade. På hemvägen när vi satt i bilen var den stående kommentaren att vi kommer att leva på det här länge i alla fall.

Bilderna får förmedla resten nu. Det stormar ordentligt utanför våra fönster och det är bara en tidsfråga innan vi får strömavbrott.

Man kallar henne ”fri-tös” – ni vet singetjejen som jobbar på Mcdonalds.