Almedalen 2013 där pratar man högt i sin mobil om var man ska placera sina miljoner. Amnestyflickan ropar på hjälp eftersom allt färre ger dem sitt stöd. Det går att provsitta en cell eller alliansmingla och dricka rosafärgade smothies. Där möter man herr Borg spatserande stolt med ett brett flin fastklistrat i ansiktet vilket får figuren ”Joker”s i Batmanfilmerna att likna sammanbitet och modest i sammahanget. Här hittar du avarterna i det åttonde partiet och de som är ännu värre ändå. Men också det genuina och engagerade och det äkta i vårt samhälle. Jag hörde en fotograf säga att hon ville fotografera det här, att det är svårt. Och det är helt klart så.
MENS AGITAT MOLEM– anden sätter massan i rörelse. Så står det i romarskrift på en plakett över Hjalmar Brantings porträtt. I sanning det riktiga mottot över hans liv och verk. Vad var den den svenska arbetarklassen ännu i början av 1880 talet? Intet. Svag och föraktad, undertryckt och efterbliven, ej blott politiskt-socialt, rättslös men också levande i andlig träldom: när förtvivlan någon gång tvang dem ut i strejk, så livade den sitt mod med att sjunga psalmer och sända upp böner till Abrahams Gud.
Så står det i inledningen av den serie böcker jag en gång köpte på ett antikvariat vilka alla 11 innehåller Hjalmar Brantings samlade skrifter och tal.
Är lite lat idag och lägger bara upp ett par bilder från den gångna veckans uppdrag, i morgon är det dags för musikerporträtt och därmed finns det väl anledning att återkomma!
Ha en riktigt skön helg!
Ladugården i projektet Kosläppet i GnestalandRoger & Marianne
Vem minns inte sin första moppe?
Jag hade en Suzuki K-50 med ”tjej”sadel (det var skönt för tjejerna att åka med på grund av ett litet stöd för rumpan längst bak på sadeln)
Den hade el-tändningslås och gjorde knappt 40 km i timmen, den här mopeden var den totala friheten.
Tanken fylldes för nån tia och räckte länge.
Suzuki K-50
Jag minns inte hur många gånger som jag lackade om den, det var sådant man gjorde på kvällarna när jag var i den åldern. Var det tråkigt på tv:n gick man ut i garaget och plockade ned moppen i molekyler och lyssnade på radion. En kväll hörde jag den berömda ”bappelsin” gubbajävel svaret till Ulf Elvings välkända radioprogram, eller en ny Ac-Dc, Judas Priest, Soft Cell, Kiss, Depeche Mode, Iron Maiden låt, vilka spelades för första gången i världshistorien, i alla fall i min världshistoria.
Det ska väl erkännas att det förekom en hel del luftgitarrs-spelande till dofterna av moppeolja och autosol medan december mörkret gjorde sig påmint utanför de lysrörsreflekterande garagefönstrena. Det var ganska tryggt och varmt och mysigt att gå därinne och pula, spela luftgitarr och röka röd prince.
Efter min Suzuki blev det väl någon ”gubbamoppe” eftersom det var skönt med handväxel som omväxling, men sedan kom den roligaste och knäppaste moppen in i mitt liv ”invalidmoppen”
Invalidmoppen
Man kan väl säga att jag byggde om den till en mindre bil.
Moppen hade ett speciellt luftkylssystem som tillät att man kunde svetsa på en lämplig nippel på en kåpa och på den nippeln kränga på en slang av lämplig sort och diameter vilken man säkrade med en slangklämma och sen krånglade jag fram slangen in under plastframrutan för att till sist sätta dit ett gammalt damsugarmunstycke vilket spred varmluften och på så vis hölls rutan fri från imma och is.
En bilstereo sattes in och de två högtalarna vilka förstärktes med en ”booster” sattes fast uppe i taket precis bakom huvudet där man sitter. Oxå en ”bländaavförhelvete-strålkastare sattes fast ovanpå plasttaket och var inkalibrerad på en volvo 240 för att få till lämplig höjd, dvs rakt i ögonen på den icke avbländande föraren i en mötande bil, jag hade ett 12 volts batteri under sätet och en 100 wattare i strålkastaren, plus ett 6 volts batteri till vindrutetorkaren.
Grädden på moset heter plysch och ett kapell, japp ett kapell syddes upp så att det blev varmt och skönt i moppen och sedan blev det lite plyschklätt för ytterligare värme och Ernst känsla.
Motorn var en ”sachs” och därmed ytterst lämplig för ett black och decker ingrepp, vilket till min förtjusning ökade hastigheten till 55 km i timmen.
Ja, mycket kära minnen är det- all hårdrock som kom var sprillans ny, det doftade asfalt och vägarna var änglagårdskrokiga på resorna som gjordes- och träffa änglarna höll jag också på att få göra en nyårsdag då styrningen gick sönder samtidigt som jag mötte en lastbil men turen var med mig och hjulen låste sig så moppen gav sig av åt motsatt håll, moppen blev till skrot så klart men jag lever och kan skriva dessa rader denna lördagsmorgon den andra mars 2013.
Fotograf Dan Crona 