Det finns en resa i oss alla.Den tar oss till landet Bakåt-Framåt.Det är liksom meningen.
Det finns en resa i oss alla.Den tar oss till landet Bakåt-Framåt.Det är liksom meningen.
Och på en gång åkte jag rutschkana tillbaks i tiden under några evighetssekunder. Jag mindes en sådan där vårkväll när värmen precis återvänt och man kunde vara ute längre och … Fortsätt läsa Igår kväll såg jag en bild tagen på en vanlig garageuppfart..
Det är nästan så att man skulle köpa sig en triss – fick till två bra bilder under en och samma dag. Vi håller på med ett resten av våra … Fortsätt läsa Två bra bilder på en dag
Händer som rör vid jorden, vid vattnet.
Jag har inte haft någon utställning sedan 1999, det var på Arbetets Museum i Norrköping. Resan dit tog mig många år och väl klart uppstod känslan, var det allt!? Känns det igen?
Livets kurviga vägar tvingade mig att hålla total fokus på styrförmågan, så det blev liksom inte fler och mitt intresse avtog för ”konstnärlig fotografi” Och ärligt talat det känns hur skönt som helst.
Det var en var väldigt trevlig upplevelse i alla fall och jag är tacksam för att jag fick vara med. Sen gjorde vi ju två flugor på smällen och passade på att tapetsera om den fula trappväggen med mitt liv, alltså mina bilder….

Den här veckan har varit en resa må jag säga. Rent kulturellt rätt svårslagen, eller kan det bero på mottagaren?
Woody Allens Blue Jasmine, Pierre Swärd´s soul, funk jazz på Skottvång och idag lite kammarmusik på Ateljé 42. De ska va gött o leva och helt klart är det gött!
A chance to hear two works for Violin and Piano rarely performed. Sonatas by the Swedish female composers Amanda Maier and Alice Tegnér……..Fredrik Paulsson.Violin. Martin Sturfält. Piano. All welcome.
Jag satt och tittade på lite bilder nu efter alla ”måsten” och hittade den här som jag tycker mycket om.
Gästades av pianisten Henrik Måwe
http://www.atelje42.se/64864919 följ länken för att läsa mera.
Som vanligt fick jag uppleva någonting alldeles extra och har ni inte besökt Ateljé 42`s konserter tidigare så gör det nästa år.
Jag är fullt medveten om att det är mycket magi och att herren besöker jorden hit och dit på min blogg just nu, tänkte faktiskt plocka bort rubriken på föregående inlägg eftersom en lite ”prettokänsla” infann sig eftter genomläsning, men sen tänkte jag efter, att kände jag så, är det så. Det är min blogg och mina tankar jag skriver väl vad jag vill och behöver inte styras av sociala normer och jantelagar. Det är fullt möjligt att dessa starka upplevelsekänslor är sprungna ur ett hårt dagligt slit med ett ganska urholkande gröten på bordet jagande med allt vad det innebär av tidiga morgnar, jobbig morgontrafik på E-4an osv. Men som vi alla vet är det inget ont som inte har något gott med sig.
Denna fredagkväll hemma hos den gode vännen Stina Berge kändes det som om att befinna sig i en sådan där härligt galen fransk eller italiensk film.
Vi var inbjudna, Nicole och jag och vi fick sitta ute på en bänk en ljummen septemberkväll och lyssna på Stina Berge och hennes band när de repade in nya låtar vilka ska läggas på en cd så att förhoppningsvis många, många flera kan lyssna på hennes musik. Det är något som händer mellan Stina och bandet när det sätter igång och spelar tillsammans och sången ”Jag valde inte svart, svart valde mig” är otroligt vacker en sådan här ljummen septemberkväll.
En helt vanlig lördag för de flesta, men för de,– vilka besökte atelje 42´s konsert ikväll därute i ingenstans, kunde man förnimma, liksom ta på det där outtalade svårabegripliga, perfekt är ett allt för futtigt ord. Livsglädje ligger närmare tillhands trots att musiken har några hundra år på nacken.
Haik Kazazyan, violin
Nikolaj Shugaev, cello
Zlata Chochieva, piano
En makalös kombination.