Några ärenden på byn…

X-faktorer

Begav mig in till byn (Gnesta) nu på morgonen för att slänga lite sopor, handla och träffa Erik Rören (verksamhetsledare på Art-Lab) som skulle visa mig tillrätta med projektorn och tekniken inför kursstarten i morgon. Jag ser fram emot kursen mycket på grund av att alla förberedelser den kräver får mig att komma ihåg varför jag stannat i yrket i 25 år. Såna ”reminders” är faktiskt bra ibland.

the flask

Lokalerna är perfekta och mycket inspirerande och min X-30 liksom hoppade där den låg i jackfickan och jag ville börja fotografera på en gång. Men lugn o fin, först kolla tekniken inför i morgon.

flaskandchair

Jag är otroligt tacksam över att få vara i lokalerna  och det känns som att gå in i ett andligt ”mode” bara genom att kliva innanför dörren.

erik

Erik Rören, Street Art artist och verksamhetsledare på Art-Lab Gnesta

Efter detta sköna möte – tillbaka till vardagen och slänga sopor och handla fredagsmiddagen. Utanför Stop sitter ”Tanca” (Constacia). Hon sitter där varje dag i stort sett från tidig morgon till sen kväll. Jag har passerat henne många gånger och funderat på hur jag ska närma mig henne för att ta en bild och börja min berättelse om henne. Det som man ser men inte pratar så mycket om. Vi möter de här människorna som föddes och lever  under helt andra villkor i vardagen. Ibland ger vi dem nån tjuga eller två – köper en sked eller två.

tanca1

Constancia ”Tansa”

Jag tänker att det fanns föräldrar som tog henne till världen, som döpte henne en gång och jag hoppas att hon lekte och var lycklig som barn. Hon verkade glad när jag pratade med henne där hon satt på sin Ikeakasse. Det lilla vi nu förstod varandra. Jag gav henne mitt visitkort och pekade på webbadressen och försökte förklara att hon kan gå in och titta på mina bilder av henne där. För mig är hon välkommen att försöka skrapa ihop några slantar på det sätt hon finner bäst. Livet är inte enkelt och att leva ur hand i mun är fasen inte roligt vad folk än inbillar sig.tanca2tight

Utställning hemma, rätt märklig känsla men trevligt med folk i trappen!

Jag har inte haft någon utställning sedan 1999, det var på Arbetets Museum i Norrköping. Resan dit tog mig många år och väl klart uppstod känslan, var det allt!? Känns det igen?

Livets kurviga vägar tvingade mig att hålla total fokus på styrförmågan, så det blev liksom inte fler och mitt intresse avtog för ”konstnärlig fotografi” Och ärligt talat det känns hur skönt som helst.
Det var en var väldigt trevlig upplevelse i alla fall och jag är tacksam för att jag fick vara med. Sen gjorde vi ju två flugor på smällen och passade på att tapetsera om den fula trappväggen med mitt liv, alltså mina bilder….

mitt liv

En magisk septemberkväll, jag valde inte svart, svart valde mig…..

Jag är fullt medveten om att det är mycket magi och att herren besöker jorden hit och dit på min blogg just nu, tänkte faktiskt plocka bort rubriken på föregående inlägg eftersom en lite ”prettokänsla” infann sig eftter genomläsning, men sen tänkte jag efter, att kände jag så, är det så. Det är min blogg och mina tankar jag skriver väl vad jag vill och behöver inte styras av sociala normer och jantelagar. Det är fullt möjligt att dessa starka upplevelsekänslor är sprungna ur ett hårt dagligt slit med ett ganska urholkande gröten på bordet jagande med allt vad det innebär av tidiga morgnar, jobbig morgontrafik på E-4an osv. Men som vi alla vet är det inget ont som inte har något gott med sig.

Denna fredagkväll hemma hos den gode vännen Stina Berge kändes det som om att befinna sig i en sådan där härligt galen fransk eller italiensk film.

Vi var inbjudna, Nicole och jag och vi fick sitta ute på en bänk en ljummen septemberkväll och lyssna på Stina Berge och hennes band när de repade in nya låtar vilka ska läggas på en cd så att förhoppningsvis många, många flera kan lyssna på hennes musik. Det är något som händer mellan Stina och bandet när det sätter igång och spelar tillsammans och sången ”Jag valde inte svart, svart valde mig” är otroligt vacker en sådan här ljummen septemberkväll.

Att göra en pudel av en lånad fjäder…

almedalen almedalen-3 almedalen-4 almedalen-5 almedalen-6

Almedalen 2013 där pratar man högt i sin mobil om var man ska placera sina miljoner. Amnestyflickan ropar på hjälp eftersom allt färre ger dem sitt stöd. Det går att provsitta en cell eller alliansmingla och dricka rosafärgade smothies. Där möter man herr Borg spatserande stolt med ett brett flin fastklistrat i ansiktet vilket får figuren ”Joker”s i Batmanfilmerna att likna sammanbitet och modest i sammahanget. Här hittar du avarterna i det åttonde partiet och de som är ännu värre ändå. Men också det genuina och engagerade och det äkta i vårt samhälle. Jag hörde en fotograf säga att hon ville fotografera det här, att det är svårt. Och det är helt klart så.