”Icke-våldet är den

omöjligaste av utopier,

därför också den viktigaste.”

En dikt av Göran Greider, så enkla rader, så svåra att nå.

En dam går utanför affären med sin väska på hjul en helt vanlig onsdag i december 2023, jag tar bilden genom färdtjänstbussens framruta, behöver höra slutaren, behöver känna bilden, behöver göra någonting
idag, för i morgon, för att hitta någonting. En sammanfattning, sammanställning av tankarna i vinterns kyla, det var länge sedan termometern visade – 17 grader. Vänder kameran mot chauffören, vill inte störa. Vägen är knagglig, isig, opålitlig. Fryser om låren täckta av tunna håliga jeans varför drog jag inte på mig mina långkalsonger. Ett gammalt minne från moppeåldern dyker upp där jag åkte omkring i tunna utslitna jeans, jeansjacka plus en jeansväst med en kompis skickligt kopierade ”Rainbow Rising” (en hand som håller fast regnbågen) på ryggen och en tunn älskad t-shirt. Allt för målet att ta sig till ungdomsgårdens tv för att i grupp se det populära programmet Dallas. Vi umgicks då framför allt som hände, mest detta, i alla fall jag kom knappast kommer ihåg vad som hände på den gamla svartvita tv:n.