Vinter plus lite till

Skriven av Dan Crona

Kom plötsligt att tänka på ”jag är jag, du är du” också ett annat ofta använt ”slit och släng för en peng”. Det blåser kallt igen utanför husknuten, tunna jeans under eventuella äventyr utanför dörren den här dagen lockar inte alls.

Hållit mig borta från mina projekt under mera än tre veckor nu och börjat spela ett spel på datorn som jag köpte in 2017.

Del fyra av ett slags rollspel som äger rum efter ett gigantiskt kärnvapenkrig. Sociala och pålitliga nyhetsuppläsare manar oss alla till att ta hand om era egna förutsättningar att överleva en invasion, ett krig. Overkligt så att det räcker och blir över och sammankopplingar känns med mitt spel Fallout.

Minns så väl mitt första möte med del ett av spelserien. Rörelsefriheten, chansen att försvara sig mot allvarliga attacker från de ”elaka” npc:erna hade spelets utvecklare begränsat till åtta max elva actionpoints. Då under en helt annat tidsepok då faktiskt rörelsefrihet och tilltron till allt och alla var självklart. Blev det ju spännande att enbart ha ett visst antal steg att ta under försvaret av det som skulle försvaras. Hm, känns overkligt nog igen väldigt mycket i dagens samhälle.

Men, klart att det finns möjligheter att ta tag i att försvara oss och allt som byggts upp för oss alla. Mycket handlar om att inte fega ur, begränsa sig till allt som alla fullständiga maktgalningar pådyvlar oss.

Suck, märker att inlägget faktiskt kräver en hel bok så jag väljer att avsluta med fyra porträtt av människor jag träffat. Möten som berikat mig och mitt tänkande under mina egna helt nya förutsättningar.

En riktigt god fortsättning önskar jag er alla på det nya året där jag är helt övertygad om att freden på jorden kommer att bli det viktigaste.

4 reaktioner på ”Vinter plus lite till”

  1. Förstår tanken och kopplingen, men utvecklade själv en spelallergi efter barnens totala absorption av krigsspelen. Plöjt igenom Asimovs stiftelsetrilogi istället ännu en gång och lyssnat på Thåströms ”Är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänkbart pris”. Tänker på vad en person i ett snart antikt maktcenter kan åstadkomma, den freden blir inte så behaglig. Mörkt ute och lite mörkt i ens sinne, tyvärr.

    Gilla

    1. Ja, det där med datorspelande är en flykt men ibland en skön avlastning. Jag håller på med mitt allra första riktigt mastiga och stora bokprojekt som jag låter vila. Vet att det är bra att göra för berättelsen skull. Då blev det tomt eftersom jag inte får hoppa in i min bil och åka iväg i min jakt på andra bilder. En ny och intressant erfarenhet. Vad fyller jag mina dagar med nu då? Men, skolan har börjat igen och bokprojektet ska väckas till liv…

      Gilla

      1. Bokprojekt är alltid nåt eget. Har startat ett par olika själv, men kommit av mig när inte tiden att låta sig hänföras funnits. Har bara fullföljt ett, en ”fantasy” med monokroma bilder i bloggen kallad ”Musen och bocken”. Bild och text känns som det optimala, hoppas på att ta del av ditt projekt framöver, helst med dina bilder ur livet.

        Gilla

      2. Ska titta på din blogg, titeln på din bok tycker jag om. Det där med att ge sig in i det man valt att göra fullt ut också när den där första glöden falnar en aning gör det alltid värt det att korsa mållinjen. Har lärt mig själv det den mentalt hårdare vägen. Den här månaden under nästa år är mitt projekt tryckt och klart också utställningen. Det är lockande, har nog faktiskt inte väntat på slutresultaten så länge sedan projektet ”Aluland” som bland annat ställdes ut på Arbetets Museum. Har faktiskt inte haft den tiden över sedan 1999. 🙂

        Gillad av 1 person

Kommentarer är stängda.