Väl medveten om att jag inte får ta fredag innan jag åtminstone har gjort ut någon bild föll mitt val på den här.
Cellisten är med i tangokvintetten Sonor, vilka spelade på Atelje 42 för ett tag sedan.
Trevlig helg på er alla! 🙂

Jag har förundrat kollat på bilder i min omgivning och konstaterat att ribban har höjts till överdrivna proportioner när det gäller retuschering. Porträtten av människorna är ofta långt ifrån verkligheten.
Nu är jag ju inte en total motståndare av retusch, det har alltid använts och bör användas men med omsorg och respekt till motivet och till det fotografiska hantverket. Men någon måtta får det vara.


Det här med att ge en person en rockring och ta ett porträtt började jag med redan 1997-98 någon gång inför min utställning på Arbetets Museum 1999.
Det ligger någonting ursprungligt i beteendet hos en människa som får en rockring i handen, som om några skyddslager försvinner liksom och kommunikationen blir rakare och ärligare.
Det här projektet kommer att pågå 2013 ut
Tog mig en halvtimme för att kolla igenom mitt arkiv innan jag säkerhetskopierar filerna och rensar datorn och hittade de här sköna sommarbilderna.
Färgen grönt och känslan varmt känns otroligt långt borta men enligt kalendern så är det närmare än man kan tro om man kollar ut genom fönstret.
Atelje 42 i Stjärnhov beläget i Gnestalandet är en sann oas för den med minsta musikintresse. Och då talar vi om musik i klar världsklass. Unga skickliga musiker levererar klassiskt rakt in i hjärteroten på den mest förhärdade sönderfacebookade IT-ålders trötta själ. Det finns inget försvar, och det behövs heller inget.
De tre eldsjälarna Siri-K, Per och inte minst maestron himself, Roger, slår ödmjukt med taktpinnen emot notstället, harklar sig och förkunnar att varsågoda att lyssna vi ge er nu en berättelse vilken ni kommer att minnas länge än och långt efter det att konserten är över, det vågar vi lova.
De bjöd in mig för att lyssna och för att lära, det finns stora saker som händer, verkligt stora saker i den lilla världen, orten gör verkligen skäl för namnet Stjärnhov för det är precis det som händer en gång i månaden, stjärnorna håller hov.
Här är lite bilder från de två gångerna som jag varit med men det kommer mera.
Vill du läsa mera om Atelje 42 så hittar du det här.
”Bara de döda har sett krigets slut” ( Platon)
Så inleds filmen Black Hawk Down, – en Ridley Scott pärla.
Min första tanke när vi fått hem filmen från Lovefilm var vem har beställt denna?
Jag gillar inte krigsfilmer längre, antar att det hör mognaden till.
Var finns det hedervärda i att döda andra för egen snöd vinnings skull?
Den här filmen visar vad som händer när man sticker ned handen i ett getingbo, typ!
Någonting mycket roligare är ett av de projekt som jag håller på med nämligen vinterbilder i Gnestaland!
I give you en scooteråkare! 🙂

Hej, jag ville bara testa en reblogfunktion!
Jag kollar på en bild tagen av Bruce Gilden http://blog.leica-camera.com/photography/s-system/bruce-gilden-postcards-from-america-magnum-miami/
Och kommer att tänka på att så fort som någon lägger upp den bilden sprids den över världen, vilket är ganska fantastiskt egentligen.
Förr fick man vänta länge på materialet från sina inspirationskällor, idag är inspirationen där hela tiden vad det än gäller.
Är det bra?
Jag vet inte, jag tror att inget vet ännu, det är för nytt. Men några som vet är generationen född på 90-talet, deras intryckstörstande hjärnor är marinerade i data. Går denna vetskap att härleda till det enorma antal unga människor vilkas liv reflekteras mellan datorskärm och ögat.
Vi klagar ofta över deras fantasilöshet då det kommer till sociala lekar a la ”mysse och bysse” men kan det bero på att någon släppte på en övermäktig informationsflod rakt in deras själar.

För några dagar sedan gick vi på en tangokonsert hos Atelje42 i Stjärnhov och den konserten värmde en januarifrusen själ. Miljön i den gamla missionskyrkan är fantastisk och det är rätt häftigt att några verkliga eldsjälar driver en sådan här verksamhet i ett hus på landsbygden jag menar att sådana hus oftast möter ett mera sorgligt öde runt om i Sverige.
Man känner sig utvald som publik och priviligerad.
Övriga bilder från kvällen kommer att bli publicerade i andra sammanhang där alla fem medlemmarna är med.
