Kategori: Porträtt

Igår blev jag omhänder-uppbokad av min fru..

Jag säger bara: John Sargent!

Igår var det en överraskningarna dag för min del. Min fru bokade upp det här datumet för flera månader sedan med en enda mening – den 11-12 bokar du inte in något i din kalender. Tonfallet var av sådan art att det inte lämnades utrymme för minsta lilla invändning.

Så: dagen kom och jag visste inte ett dugg om vad som var i görningen. Det började med ett besök på operabaren och inmundigande av kammusslor.  

Efter denna upplevelse promenerade vi över till nyöppnade Nationalmuseum och fann vägen till John Sargent´s fantastiska bilder högst upp i huset – vi fick också uppleva fräcka kulturtanter som försökte få bort oss från våra sittplatser i kafeterian, men det är en annan historia men jag tycker nog att ibland är folk som arslet.

John Sargent bemästrar porträttmåleri och inte bara det, landskap, gatufotoliknande måleri och krig. Hans bilder har samma känsla vad han än målade för någonting, helt otroligt skicklig. Han och Anders Zorn var världsledande i sitt konstnärskap i alla fall. Gå och se.

Sen bar det av till Wasahof och mera musslor: grädd och champagne-kokta, gott som fan, kan ni tro. 

Det har gått flera år nu…

Sen vi började se några som sitter utanför våra butiker med en pappmugg framför sina fötter och som säger hej innan vi stressar in genom de automatiska dörrarna för att handla hem vår mat för dagen.

Vi känner alla till rabaldret som kom sedan men nu verkar allt ha normaliserat sig på något vis. Man har vant sig.

Jag undrar hur det känns att sitta där dag efter dag långt hemifrån sin familj för att be om allmosor och vara helt utlämnad till andras välvilja eller ovilja. Det enda man har är ikeapåsen man sitter på och så pappmuggen förstås. Ska den bli full idag, ska jag få ihop tillräckligt så att jag kan åka hem snart, jag vill inte vara här, jag vill inte vara med om det här.

En liten flicka kommer fram med en peng i handen som hon placerar i Tanzas pappmugg – de verkar bekanta med varandra och Tanza lyfter upp flicka och ger henne en puss på kinden – en stunds glädje, kanske tänker hon på sina barn hemma, att det är därför som hon sitter där utanför Stopp i Gnesta – hon vill ge sina barn lite glädje i livet liksom minimera skadan en uppväxt kan ge en som vuxen senare i livet.

Tanza o barnet
Jag frågade mamman ifall det var okej att använda bilden.

Som jag ser det blir vårt samhälle otryggare vad det gäller back up planen för den enskilda individen.  Nya lagstiftningar och för att folk har bluffat genom åren hårdnar villkoren för att få tillgång till den sociala fallskärmen om det skulle gå åt helvete – vi är inte så långt ifrån en pappmugg på marken som vi inbillar oss själva. När jag frågade Tanza ifall jag fick ta en bild på henne blev hon glad och gjorde tummen upp och hon är alltid glad de gånger jag stannar upp i min vardag och pratar med henne. När jag senare satte mig i bilen för att åka tänkte jag om jag hade orkat göra tummen upp eller att vara glad när jag sitter där på en plastpåse med någon filt i och en pappmugg framför mina fötter – tror inte det.

Tanza

Ja, det gick bra idag också!

För alla nytillkomna läsare av min blogg kan jag berätta att jag nu suttit och arbetat med mitt bildarkiv ett par veckor – inte hela tiden förstås, utan lite till och från.

Denna bilden är tagen under samma ”Gnestaplanket” som min kusin Joakim K E Johansson deltog i för ett par år sedan. Bengt kom förbi, eller rättare sagt, det är svårt att missa Bengt under de här dagarna eftersom han sliter som attan med allt det praktiska. Hur som helst – kan jag få ta en bild av dig Bengt frågade jag? och det blev denna enda exponering. Jag tog en bild, en enda och det blev den här. Vilket min kusin hade mycket roligt åt. Vi tar sällan en enda bild nämligen – vi som håller på.

Denna synd straffade sig – tjohoj! tänker du nu, där fick han kaxpellen. Mjaeee! det är inte riktigt fullt så illa som att jag fick sitta och reparera denna enda bild i flera timmar, utan snarare det att jag letade efter resten av bilderna i flera timmar istället innan jag drog mig till minnes hur det hela låg till.

Bengt Björkbom3
Bengt Björkbom

Lars Epstein deltog med sina fotografier under samma plank och idag hittade jag ett nyhetsinslag om denne legendar. Klickar du här kan du se inslaget.

Lars Epstein
Lars Epstein

 

Utställning hemma, rätt märklig känsla men trevligt med folk i trappen!

Jag har inte haft någon utställning sedan 1999, det var på Arbetets Museum i Norrköping. Resan dit tog mig många år och väl klart uppstod känslan, var det allt!? Känns det igen?

Livets kurviga vägar tvingade mig att hålla total fokus på styrförmågan, så det blev liksom inte fler och mitt intresse avtog för ”konstnärlig fotografi” Och ärligt talat det känns hur skönt som helst.
Det var en var väldigt trevlig upplevelse i alla fall och jag är tacksam för att jag fick vara med. Sen gjorde vi ju två flugor på smällen och passade på att tapetsera om den fula trappväggen med mitt liv, alltså mina bilder….

mitt liv

Ateljé 42 är i full gång med 2014 års kammarmusikkonserter!

Den här veckan har varit en resa må jag säga. Rent kulturellt rätt svårslagen, eller kan det bero på mottagaren?
Woody Allens Blue Jasmine, Pierre Swärd´s soul, funk jazz på Skottvång och idag lite kammarmusik på Ateljé 42. De ska va gött o leva och helt klart är det gött!

A chance to hear two works for Violin and Piano rarely performed. Sonatas by the Swedish female composers Amanda Maier and Alice Tegnér……..Fredrik Paulsson.Violin. Martin Sturfält. Piano. All welcome.

En julberättelse….

Slutet 2012 och hela 2013. Min syn blev sämre, speciellt mörkerseendet och de blå tonerna i färgskalan, thank god, på flera plan. Hela mitt liv har varit blått och det behöver man faktiskt inte se lika klart längre. Jag vill hellre se de glada färgerna, mycket, mycket hellre. Visst, en del svärta är nödvändig om uti fall att man är intresserad av allt det där oupptäckta, men även den sfären kan bli lika trist som en helghandling på Citygross och Gina Tricot.

Jag har fått möjligheten att betrakta på nära håll!

Tack alla ni som varit där, och en riktigt God Jul och ett Gott nytt år på er alla!

Mvh

Dan Crona

Fotograf genom födsel och ohejdad vana!

🙂