Jordgubbens dag!

Idag har jag lekt turist, alltså helt förutsättningslöst åkt ut och hälsat på folk och mycket jordgubbar ”bliré”

Men jordgubbar, såväl som möten med kärt folk är gott för hjärtat sålunda också för själen. Den senaste tidens bubbeltillvaro ska förpassas till ett minne och min förhoppning är att jag ska lyckas stänga på närvaroknappen igen.

WY8W0001

Bli ”go” igen.

Bensinmackarnas automater får klara sig utan mitt blankslitna bensinkort fram till hösten. Studenternas sånger förvandlas förhoppningsvis till den  ljusa framtid vi  alla så väl behöver, och jag önskar dom/oss alla allt gott.

Jo, jordgubbar är gott. Jordgubbar är varmt, lite slitet uttryckt, jordgubbar är sommar men också välvilja, lite som att det är inte så illa, allt kommer att ordna sig, ta lite tårta till, det är svenska jordgubbar på.

WY8W0010

På Hoceanien har jag goda vänner, inte i Hoceanien ” för vi är väl för helvete inga mullvadar” som herr Björk uttrycker sig då han vill förnedra Fru Björk under deras ”wanna be överklassmiddagar” vilka utspelar sig i Jonas Gardells fantastiska bok, en talbok jag lyssnat på under resorna land och rike runt den närmsta tiden.  Börje, i samma bok förtjänar inte mer plats här på min blogg, han kan gå o dö under en sten eller nåt.

Får nog ta den reaktionen med min terapeut vid tillfälle! 😉

Hur som helst.

Läste en jäkligt rolig ”raider” alltså en kravlista artister brukar skicka i förväg till ställena de ska spela på

WY8W0009

Drog mig till minnes en bok jag läste för många år sedan som heter ” Det handlar inte bara om rock´n roll”

Där jag fick mig till livs världsstjärnornas raiders, Bob Dylans var coolast helt klart, En kopp kaffe, en cigarr och en liten konjak. Men Kjell Höglunds och Jan Johanssons är roligast.

 

 

 

En julberättelse….

Slutet 2012 och hela 2013. Min syn blev sämre, speciellt mörkerseendet och de blå tonerna i färgskalan, thank god, på flera plan. Hela mitt liv har varit blått och det behöver man faktiskt inte se lika klart längre. Jag vill hellre se de glada färgerna, mycket, mycket hellre. Visst, en del svärta är nödvändig om uti fall att man är intresserad av allt det där oupptäckta, men även den sfären kan bli lika trist som en helghandling på Citygross och Gina Tricot.

Jag har fått möjligheten att betrakta på nära håll!

Tack alla ni som varit där, och en riktigt God Jul och ett Gott nytt år på er alla!

Mvh

Dan Crona

Fotograf genom födsel och ohejdad vana!

🙂

Och så för ett par timmar besökte vår herre jorden….

En helt vanlig lördag för de flesta, men för de,– vilka besökte atelje 42´s konsert ikväll därute i ingenstans, kunde man förnimma, liksom ta på det där outtalade svårabegripliga, perfekt är ett allt för futtigt ord. Livsglädje ligger närmare tillhands trots att musiken har några hundra år på nacken.

 

Haik Kazazyan, violin

Nikolaj Shugaev, cello

Zlata Chochieva, piano

En makalös kombination.

Autosol-koma, en frihetskänsla

Vem minns inte sin första moppe?
Jag hade en Suzuki K-50 med ”tjej”sadel (det var skönt för tjejerna att åka med på grund av ett litet stöd för rumpan längst bak på sadeln)
Den hade el-tändningslås och gjorde knappt 40 km i timmen,  den här mopeden var den totala friheten.

Tanken fylldes för nån tia och räckte länge.

Frihet med moped

Suzuki K-50

Jag minns inte hur många gånger som jag lackade om den, det var sådant man gjorde på kvällarna när jag var i den åldern.  Var det tråkigt på tv:n gick man ut i garaget och plockade ned moppen i molekyler och lyssnade på radion. En kväll hörde jag den berömda ”bappelsin” gubbajävel svaret till Ulf Elvings välkända radioprogram, eller en ny Ac-Dc, Judas Priest, Soft Cell, Kiss, Depeche Mode,  Iron Maiden låt, vilka spelades för första gången i världshistorien, i alla fall i min världshistoria.

Det ska väl erkännas att det förekom en hel del luftgitarrs-spelande till dofterna av moppeolja och autosol medan december mörkret gjorde sig påmint utanför de lysrörsreflekterande garagefönstrena. Det var ganska tryggt och varmt och mysigt att gå därinne och pula, spela luftgitarr och röka röd prince.

Efter min Suzuki blev det väl någon ”gubbamoppe” eftersom det var skönt med handväxel som omväxling, men sedan kom den roligaste och knäppaste moppen in i mitt liv ”invalidmoppen”

Frihet med moppen

Invalidmoppen

Man kan väl säga att jag byggde om den till en mindre bil.
Moppen hade ett speciellt luftkylssystem som tillät att man kunde svetsa på en lämplig nippel på en kåpa och på den nippeln kränga på en slang av lämplig sort och diameter vilken man säkrade med en slangklämma och  sen krånglade jag fram slangen in under plastframrutan för att till sist sätta dit ett gammalt damsugarmunstycke vilket spred varmluften och på så vis hölls rutan fri från imma och is.

En bilstereo sattes in och de två högtalarna vilka förstärktes med en ”booster” sattes fast uppe i taket precis bakom huvudet där man sitter. Oxå en ”bländaavförhelvete-strålkastare sattes fast ovanpå plasttaket och var inkalibrerad på  en volvo 240 för att få till lämplig höjd, dvs rakt i ögonen på den icke avbländande föraren i en mötande bil, jag hade ett 12 volts batteri under sätet och en 100 wattare i strålkastaren, plus ett 6 volts batteri till vindrutetorkaren.

Grädden på moset heter plysch och ett kapell, japp ett kapell syddes upp så att det blev varmt och skönt i moppen och sedan blev det lite plyschklätt för ytterligare värme och Ernst känsla.

Motorn var en ”sachs” och därmed ytterst lämplig för ett black och decker ingrepp, vilket till min förtjusning ökade hastigheten till 55 km i timmen.

Ja, mycket kära minnen är det- all hårdrock som kom var sprillans ny, det doftade asfalt och vägarna var änglagårdskrokiga på resorna som gjordes- och träffa änglarna höll jag också på att få göra en nyårsdag då styrningen gick sönder samtidigt som jag mötte en lastbil men turen var med mig och hjulen låste sig så moppen gav sig av åt motsatt håll, moppen blev till skrot så klart men jag lever och kan skriva dessa rader denna lördagsmorgon den andra mars 2013.

Någonting helt annat!

”Bara de döda har sett krigets slut” ( Platon)

Så inleds filmen Black Hawk Down, – en Ridley Scott pärla.

Min första tanke när vi fått hem filmen från Lovefilm var vem har beställt denna?
Jag gillar inte krigsfilmer längre, antar att det hör mognaden till.

Var finns det hedervärda i att döda andra för egen snöd vinnings skull?

Den här filmen visar vad som händer när man sticker ned handen i ett getingbo, typ!

Någonting mycket roligare är ett av de projekt som jag håller på med nämligen vinterbilder i Gnestaland!

I give you en scooteråkare! 🙂

Scooteråkare i Gnestaland

Scooteråkare i Gnestaland

Tango i Januari..

För några dagar sedan gick vi på en tangokonsert hos Atelje42 i Stjärnhov och  den konserten värmde en januarifrusen själ. Miljön i den gamla missionskyrkan är fantastisk och det är rätt häftigt att några verkliga eldsjälar driver en sådan här verksamhet i ett hus på landsbygden jag menar att sådana hus oftast möter ett mera sorgligt öde runt om i Sverige.

Man känner sig utvald som publik och priviligerad.

Övriga bilder från kvällen kommer att bli publicerade i andra sammanhang där alla fem medlemmarna är med.

Tangokvintetten Sonor

Tangokvintetten Sonor