Åtminstone för ett bra tag framöver. Det är liksom en process som är över på något vis. En bild på en flicka med en hund och en leende man som … Fortsätt läsa Nu har jag nog kollat färdigt i den mappen…
Åtminstone för ett bra tag framöver. Det är liksom en process som är över på något vis. En bild på en flicka med en hund och en leende man som … Fortsätt läsa Nu har jag nog kollat färdigt i den mappen…
Jag hittade några negativ som jag tagit med min Diana – bilder tagna i flykten. Kanske råkar de stänga ute betraktaren och det är möjligt att bilderna ska fungera så … Fortsätt läsa Sådant som flimrar förbi..
Kompisarna kallade mig ibland för Ior från Nalle Puh´s sköna berättelser när vi växte upp – vad visste väl mina kompisar om hur jag hade det hemma?

Jag tänker på det ofta när jag är ute och fotograferar tusentals barn under min säsong när de är jobbiga – jag vet inte hur de har det hemma.
Och handen på hjärtat så är det väl så lite överlag i samhället, vi vet inte hur andra har det hemma.
Jag undrar hur Annie Lööf hade det hemma som barn egentligen? Skrek hon i affären när hon inte fick godis?
Satt Jimmy Åkesson under trappan i portuppgången och lekte för sig själv medan de stora grabbarna körde moppe utanför och putsade med autosol?
Tvingades Ulf Kristersson att ständigt hävda sig under höjdhoppstävlingarna på gympan och var Ebba bra på kast med liten boll?
Man vet aldrig – men det är billigt att vrida på huvudet och för en stund försöka se saker ur ett annat perspektiv än sitt eget, det är inte jobbigt jag lovar.
För alla nytillkomna läsare av min blogg kan jag berätta att jag nu suttit och arbetat med mitt bildarkiv ett par veckor – inte hela tiden förstås, utan lite till och från.
Denna bilden är tagen under samma ”Gnestaplanket” som min kusin Joakim K E Johansson deltog i för ett par år sedan. Bengt kom förbi, eller rättare sagt, det är svårt att missa Bengt under de här dagarna eftersom han sliter som attan med allt det praktiska. Hur som helst – kan jag få ta en bild av dig Bengt frågade jag? och det blev denna enda exponering. Jag tog en bild, en enda och det blev den här. Vilket min kusin hade mycket roligt åt. Vi tar sällan en enda bild nämligen – vi som håller på.
Denna synd straffade sig – tjohoj! tänker du nu, där fick han kaxpellen. Mjaeee! det är inte riktigt fullt så illa som att jag fick sitta och reparera denna enda bild i flera timmar, utan snarare det att jag letade efter resten av bilderna i flera timmar istället innan jag drog mig till minnes hur det hela låg till.

Lars Epstein deltog med sina fotografier under samma plank och idag hittade jag ett nyhetsinslag om denne legendar. Klickar du här kan du se inslaget.

Vem kommer inte ihåg ”Kurtan” som med sina nya galna typ av humor bröt ny mark. Jag mötte honom under ett event som Förlag Albinsson & Sjöberg anordnat för att fira sina nya lokaler. (Förlaget gör tidningen Bilsport, Allt om MC, Trailer m.fl.)
Jag började min fotografbana där kan man säga. Bilden i sig är inget särskilt alls, förutom ett den har ett nostalgiskt värde i och med att Lars Brandeby är död och den tiden är ett minne. Jag ler lite inombords när jag drar mig till minnes hans enastående intervju med Patrik Sjöberg när han ställer frågan – men hur brett hoppar du egentligen? 🙂
