Åtminstone för ett bra tag framöver. Det är liksom en process som är över på något vis. En bild på en flicka med en hund och en leende man som manar på sin häst får avsluta den här resan i min mapp med polenbilder. Jag grunnar på varför jag har återvänt till just den här mappen med bilder under säkert tio år nu och jag tror att 1989 var det året som jag blev fri inuti mig själv liksom. Hela min uppväxt blev jag bankad på både utanpå och inuti min kropp och 1989 bestämde jag mig för att söka friheten – både mentalt och fysiskt och det fick liksom räcka nu. Fotografi är terapi helt klart och jag så in i helvete glad att jag fann en väg ut ur min personliga jämmerdal med kameran i näven.
Fotograf Dan Crona 