Det är synd om människorna, sa August Strindberg!
När jag gick igenom min grundutbildning i empati och tänk ett varv till innan du dömer, läste jag följande rader i en bok som landstinget gav ut för att öka läkarstudenternas förmåga till empati och medkänsla. (En lyckad nedfrysning av Herr Moro)
” Tänk att det finns så många människor som inte vågar säga att det blåser kalla vindar ute, om de inte har hört andra säger det före dem”
Precis så är det idag, den som skriker högst vinner, åtminstone temporärt.
Med tanke på vad som nu händer runt omkring oss, både här inom landets gränser och utanför, är det väl ändå dags att visa att vi föddes med en ryggrad!
Människor har kämpat för det samhälle vi nu lever i, de har dött för det, är det inte värt någonting alls, eller är det helt tvunget att kräva samma offer igen? Behövs det en nationell katastrof för att folk ska öppna upp dörren för varandra eller vad är det som händer?
Är det så enkelt som att vi i Sverige blivit så bekväma och lata så att det helt enkelt är för jobbigt att människor som flyr krig och terror behöver oss, räcker det inte att vi slänger till dessa en iPad som barnvakt så är allt det onda borta sedan.. Skulle inte tro det, och när vi ändå håller på så kan vi slänga ut JÅ med kumpaner med det berömda badvattnet, för gott den här gången…..
Fotograf Dan Crona 