Just nu håller jag som bäst på med att planera upp och att utföra underhåll av bilar och kamerautrustning, blixtar och stativ. Utöver det pockar mina demoner på att jag ska skapa någonting. Sakta men säkert har det vuxit fram – det som nu ska värkas fram i bildväg.
Jag minns när jag var yngre när jag liksom inte fattade vad som var i görningen när den här känslan infann sig – ni vet, som den första medelålderskrisen. Någonting inom en skriker och vill ut. Men man vet inte vad eller hur man ska lösa det hela.
Numera ser jag det som den där plastkassen med gamla grejor i vilken man slänger in i något hörn och tänker att den får jag ta tag i sen. Sortera, slänga och ordna upp. Vis av erfarenheter blir jag mer och mer redo och i dagsläget omfamnar jag känslorna och vet att det betyder utveckling och det är otroligt spännande. Nåväl nog om detta för det är helt normalt och tråkar förmodligen ut den eventuella läsaren av mina sidor.
Roland är bilmekaniker av den gamla skolan som hellre lagar än förkastar och många gånger har han räddat mig i min vardag som fotograf.
Roger är en vän och mentor, diskussionspartner, ut-rätare av frågetecken och är ett av mina favoritmotiv. Båda två fyller en viktig funktion.
Fotograf Dan Crona 