Passade på att arbeta med lite fler bilder nu på morgonen och började fundera lite kring varför man var så ”anti” mot korn och damm?. Ibland arbetades det febrilt med att göra rent negativen och framför allt ifall man skulle använda en Durst (förstoringsapparat) dessa hade en inbyggd förmåga att förstärka minsta dammkorn och det var inte riktigt lika enkelt att retuschera den färdiga kopian senare som det är idag. Men på de här bilderna, den från stranden och byggnaden fungerar dels kornet i filmen och dammet som en slags förstärkning av själva bilden.
Det är spännande att fundera lite kring vad man tänkte när man lyfte kameran och tog de här bilderna
Bilden av gatsoparen symboliserar att människan allt för ivrigt försöker sopa saker under mattan och så finns problemen inte längre – typ som när man sänker gamla krigsskepp fulla med allt möjligt eller begraver kärnavfall osv. Mannen på bänken är bara en bild jag gillar 🙂