Minnesbilder, andra möten, händelser och min mening med just mitt liv, då, ja, då för då var jag pappa och gjorde allt för mina barn. Sonen kom först om ett par år men båda två är mitt allt. Hans, alltså min sons uppväxt med en pappa som är fotograf blev tyvärr inte lika mycket fotograferad som min dotter. Videokameran blev liksom billigare att föreviga livet med så de rörliga bilderna på honom under hans uppväxt ligger i ett bankfack. Ångrar det idag att jag inte har lika många svartvita bilder på hans uppväxt men är inte livet så? man tar beslut om vardagliga händelser vilka senare kan göra en ledsen?

Roffe Wikström under en tidig version av Mönsterås Bluesfestival. Sprang omkring där med min Hasselbladare, Nikonutrusning och Minoxen laddad med tri x i bröstfickan (ville inte stå naken om ett ögonblick dök upp när jag hade kaffepaus) Jodå, sådan var man. Idag räcker mycket mer begränsad enklare utrustning kan jag lova.

Min vän, fotograf och själsfrände Stefan spelade i ett sidoband till Wilmer X, Amazonas hette dom. Bilderna på honom i mörkrummet och på scenen känns trots sina brister väldigt levande, nära, de duger gott och väl. Jo, killen med jackorna togs i Italien 2015, en flykting som sålde förmodade stulna jackor under en marknad vi besökte. Hur vet jag det? jo, en Italiensk polis nyttjade min kroppshydda genom att smyga bakom mig innan han grep honom. Obehaglig upplevelse för en turist, och obehagligt för killen så klart. Sist har vi min då lilla dotter som nog undrade en hel del över sin pappa farande hit och dit.