Har varken haft lust, vilja, ork eller känt den där glädjen ni vet och verkligen inte lust att publicera inlägg.
Funderat på varför ibland mitt i allt annat som händer i vardagslivet.

Tror att jag vet nu.
Världen, vintern, smörjmedlet pengar, ja, smörjmedel är liksom bra för fjäderpaketen i lastbilen.

Men värst av allt är nog ändå frånvaron av två vardagsljud.
Kamerans slutarljud och fotopedens underbara doft och frihetskänsla.

När jag under vintern nu gått nedför trappan för att ställa någonting där som sen ska till soptunnan eller ut till bilen har jag tittat ut på min insnöade rullator då jag öppnat ytterdörren för att dra in lite annan luft i lungorna, få i mig lite mental upppiggningsluft liksom.

Men vafasen, kanske någon tänker nu? Ingenting har ju stoppat honom att delta förut.
Blankisen har legat i ett väldigt bra tag på grusvägen och en annan ny grej i min vardag är blindheten som ger en ovälkommen obalans. Svårkontrollerad, svårlärd grej att behärska det där.

Men, nu händer det äntligen något därute. Isen är i stort sett väck så idag blir det en runda till mopeden i garaget. Förmodligen några bilder där jag garanterat njuter av slutarljudet men undran är nog ifall de nya fågelljuden inte slår allt egentligen, våren är på väg och gud vad jag har längtat

Till sist.

Bokprojektet och andra terminen i utbildningen går bra och sen kan jag avslöja att jag jobbar med en utställning om arbetslivet i vårt avlånga underbara land. Men dessa bilder vill jag inte publicera förrän de är printade och klara. Till hösten, till julen, om ett lite väl långt tag i dagsläget, men det kommer.