När vi dansar en stund på jorden – han sjunger ju så Cornelis och det kan inte vara mera sant. Livet är skört och ömtåligt och vi gör vad vi kan för att frysa den tid vi har omkring oss – vår verklighet.

Vi gav oss iväg till Nora för att kolla in en affär vi hört talas om via en av våra fikakompisar. Och det utlovades kameror och kamerahistorik utöver det vanliga.

Låt mig uttrycka mig så här – man blev lycklig och jag hittade också en trevlig man på det närliggande fiket att ta porträtt på och en Fantomentidning som slungade mig tillbaks till barndomen en stund utöver alla dessa kameror av äldre modell. Och jag kan inte låta bli att tänka på själva grejen med att ta bilder. Sen är Nora en pärla i sig så klart.