Författare: Dan Crona
Livet och jag!
Andas, känn lukterna, ta in, fyll på.Glöm det trista. Njut av det som finns runtomkring, det lilla.
En katt som tittar på dig, ett blad i vinden en blomma som luktar gott, ett leende, en glad röst.
Tänker du något positivt kan du lika gärna säga det högt!
Ett något ovanligt påskfirande
På tal om att det kan köra ihop sig lite ibland.
Hade väl egentligen inte planerat någonting särskilt den här påsken, men en gammal god vän från min tid i Mönsterås hörde av sig under början av påskveckan och ville att jag skulle fotografera hennes bilder till den nya CD´n hon och det nya bandet höll på med.
Hedrad över förfrågan och glädje över att få träffa någon ifrån mitt gamla liv så tog jag mig an uppgiften trots att jag som resten av Sverige drabbats av en seg mars-förkylning.
Min kära hustru begav sig således ensam upp till den stora staden för att fira påsk med släkt under Långfredagen.
Långfredagen förflöt så som långfredagar brukar göra ända till det bankar på dörren runt 19 tiden på kvällen, jag ser mig om efter påskgodis, hittar inget utan tar med mig två apelsiner på min väg mot dörren. Men där stod inga barn utan min granne som påpekade att jag borde ringa min hustru som satt i en bil i Södertälje tillsammans med min svärmor och de kom inte längre. Jag satte mig i bil nummer två och ringer bärgningen på vägen.
Påskafton skulle min kära hustru arbeta och försvann med bil nummer två och runt tre tiden kommer Ingegerd, vi tar en kaffe snackar ikapp lite och sen åker vi ut och börjar.
Det går bra, vid halv någonting på eftermiddagen ringer min kära hustru och förklarar att bil nummer två lagt av, bärgningsbil rings, grannbil lånas och hustru hämtas hem.
Nödbil ställs på, och hustru beger sig till arbete under påskdagen varpå Ingegerd och jag beger oss ut för att ta resten av bilderna.
Det känns skönt att med stigande ålder lär man sig att hantera press.
En marknad i Italien
Ja, tänk så var man då där, i Italien.
Vi tog tåget ifrån Menton till Ventimiglia och begick en dagsutflykt. Precis som på flera andra platser var här fullt med tiggare som under vår fikapaus besökte bordet vi satt vid inte mindre än 8-10 gånger så till sist var jag ganska irriterad. En dragspelare vandrade runt på marknaden och spred lite ljus en bit bort.
Funderade lite kring varför jag blev irriterad. Att samhället inte kan ta hand om sitt folk? att det påminner mig om alltings förgänglighet, att jag inte kunde få dricka mitt kaffe ifred? Det var inte lätt för mig att dra in de usla kronorna till resan eller frigöra tiden att åka dit, kunde jag bara inte få sitta där under min korkek, en liten stund bara?
Vi vandrade ned till den omtalade marknaden i Ventimiglia, jag uppfattade att någon gömde sig alldeles bakom min rygg, helt obehagligt nära. Jag vände mig om för att upptäcka att det var en polis som utnyttjade mig som täckmantel, han viftade avvärjande mot mig då jag oroligt vred på huvudet för att kolla vad som var i görningen och tecknade: Gå,Gå! Plötsligt gör han ett utfall och springer efter en grupp med människor vilka jag tagit för att vara helt vanliga nasare. Han förklarade senare då jag gick fram och frågade vad som var i görningen, att de var illegala invandrare som sålde stulna varor eller utnyttjades av lokala handlare att sälja falska märkesvaror.
Under tågresan hem uppfattade jag spänningar i kupén. Viftade bort dom som en efterreaktion på min besvikelse över sakernas tillstånd och längtade hem till lägenheten i Menton.
När vi stannade på stationen stormade poliser in i tåget från två håll, de var på jakt efter illegala invandrare, de var på jakt efter framtida tiggare.
Utställning på Ateljé 42 i Stjärnhov!
Lördagen den 1:a november kl 13:00 har jag vernissage på ”Images of musicians” hos Ateljé 42 I Stjärnhov och bilderna kommer att visas fram till och med den 16 november!
Varmt välkomna!
Dan Crona
Utställning hemma, rätt märklig känsla men trevligt med folk i trappen!
Jag har inte haft någon utställning sedan 1999, det var på Arbetets Museum i Norrköping. Resan dit tog mig många år och väl klart uppstod känslan, var det allt!? Känns det igen?
Livets kurviga vägar tvingade mig att hålla total fokus på styrförmågan, så det blev liksom inte fler och mitt intresse avtog för ”konstnärlig fotografi” Och ärligt talat det känns hur skönt som helst.
Det var en var väldigt trevlig upplevelse i alla fall och jag är tacksam för att jag fick vara med. Sen gjorde vi ju två flugor på smällen och passade på att tapetsera om den fula trappväggen med mitt liv, alltså mina bilder….
Eller hur? ;)
Det här är den sista teaserbilden jag lägger upp inför konstrundan i Gnesta 2014, kom hit den som vill du hittar information här om hela balunsen Gnesta Konstrunda 2014
What others want from u…..
Var rädd om de som vill ge dig någonting, precis så rädd såsom du själv bara kan vara…
Jordgubbens dag!
Idag har jag lekt turist, alltså helt förutsättningslöst åkt ut och hälsat på folk och mycket jordgubbar ”bliré”
Men jordgubbar, såväl som möten med kärt folk är gott för hjärtat sålunda också för själen. Den senaste tidens bubbeltillvaro ska förpassas till ett minne och min förhoppning är att jag ska lyckas stänga på närvaroknappen igen.
Bli ”go” igen.
Bensinmackarnas automater får klara sig utan mitt blankslitna bensinkort fram till hösten. Studenternas sånger förvandlas förhoppningsvis till den ljusa framtid vi alla så väl behöver, och jag önskar dom/oss alla allt gott.
Jo, jordgubbar är gott. Jordgubbar är varmt, lite slitet uttryckt, jordgubbar är sommar men också välvilja, lite som att det är inte så illa, allt kommer att ordna sig, ta lite tårta till, det är svenska jordgubbar på.
På Hoceanien har jag goda vänner, inte i Hoceanien ” för vi är väl för helvete inga mullvadar” som herr Björk uttrycker sig då han vill förnedra Fru Björk under deras ”wanna be överklassmiddagar” vilka utspelar sig i Jonas Gardells fantastiska bok, en talbok jag lyssnat på under resorna land och rike runt den närmsta tiden. Börje, i samma bok förtjänar inte mer plats här på min blogg, han kan gå o dö under en sten eller nåt.
Får nog ta den reaktionen med min terapeut vid tillfälle! 😉
Hur som helst.
Läste en jäkligt rolig ”raider” alltså en kravlista artister brukar skicka i förväg till ställena de ska spela på
Drog mig till minnes en bok jag läste för många år sedan som heter ” Det handlar inte bara om rock´n roll”
Där jag fick mig till livs världsstjärnornas raiders, Bob Dylans var coolast helt klart, En kopp kaffe, en cigarr och en liten konjak. Men Kjell Höglunds och Jan Johanssons är roligast.
Våra barns framtid!
Vad spelar egentligen ännu ett inlägg om den allmänna förvirring som tycks ha uppstått kring fascismens återkomst till Sveriges alla beslutande instanser? Eller att stöveltrampens spöklika ekon kommer allt närmare ur det brunsvarta dunklets glömda träsk.
Lever väl i tron att varje röst spelar en roll antar jag.
Röster ropar ur de bortträngda minnena, nej de skriker, uppmanar, vädjar, nej, snälla var inte lika dumma som vi en gång var vilka i desperation tillät samma mörka krafter att slingra sig in i vårt allra heligaste, det demokratiska rummet.
Många har dött i den ideologiska kampen för det samhälle vi har idag alltför många är det som spottar dem i ansiktet genom att strunta i att vara med och påverka i vårt ännu så länge demokratiska samhälle. Där är nyckeln fascisterna har hittat till dörren som nu står på vid glänt i hela Europa. Läs Henrik Arnstads artikel, läs och begrunda.
Fotograf Dan Crona 