På tal om att det kan köra ihop sig lite ibland.
Hade väl egentligen inte planerat någonting särskilt den här påsken, men en gammal god vän från min tid i Mönsterås hörde av sig under början av påskveckan och ville att jag skulle fotografera hennes bilder till den nya CD´n hon och det nya bandet höll på med.
Hedrad över förfrågan och glädje över att få träffa någon ifrån mitt gamla liv så tog jag mig an uppgiften trots att jag som resten av Sverige drabbats av en seg mars-förkylning.
Min kära hustru begav sig således ensam upp till den stora staden för att fira påsk med släkt under Långfredagen.
Långfredagen förflöt så som långfredagar brukar göra ända till det bankar på dörren runt 19 tiden på kvällen, jag ser mig om efter påskgodis, hittar inget utan tar med mig två apelsiner på min väg mot dörren. Men där stod inga barn utan min granne som påpekade att jag borde ringa min hustru som satt i en bil i Södertälje tillsammans med min svärmor och de kom inte längre. Jag satte mig i bil nummer två och ringer bärgningen på vägen.
Påskafton skulle min kära hustru arbeta och försvann med bil nummer två och runt tre tiden kommer Ingegerd, vi tar en kaffe snackar ikapp lite och sen åker vi ut och börjar.
Det går bra, vid halv någonting på eftermiddagen ringer min kära hustru och förklarar att bil nummer två lagt av, bärgningsbil rings, grannbil lånas och hustru hämtas hem.
Nödbil ställs på, och hustru beger sig till arbete under påskdagen varpå Ingegerd och jag beger oss ut för att ta resten av bilderna.
Det känns skönt att med stigande ålder lär man sig att hantera press.
Fotograf Dan Crona 