Ja, tänk så var man då där, i Italien.
Vi tog tåget ifrån Menton till Ventimiglia och begick en dagsutflykt. Precis som på flera andra platser var här fullt med tiggare som under vår fikapaus besökte bordet vi satt vid inte mindre än 8-10 gånger så till sist var jag ganska irriterad. En dragspelare vandrade runt på marknaden och spred lite ljus en bit bort.
Funderade lite kring varför jag blev irriterad. Att samhället inte kan ta hand om sitt folk? att det påminner mig om alltings förgänglighet, att jag inte kunde få dricka mitt kaffe ifred? Det var inte lätt för mig att dra in de usla kronorna till resan eller frigöra tiden att åka dit, kunde jag bara inte få sitta där under min korkek, en liten stund bara?
Vi vandrade ned till den omtalade marknaden i Ventimiglia, jag uppfattade att någon gömde sig alldeles bakom min rygg, helt obehagligt nära. Jag vände mig om för att upptäcka att det var en polis som utnyttjade mig som täckmantel, han viftade avvärjande mot mig då jag oroligt vred på huvudet för att kolla vad som var i görningen och tecknade: Gå,Gå! Plötsligt gör han ett utfall och springer efter en grupp med människor vilka jag tagit för att vara helt vanliga nasare. Han förklarade senare då jag gick fram och frågade vad som var i görningen, att de var illegala invandrare som sålde stulna varor eller utnyttjades av lokala handlare att sälja falska märkesvaror.
Under tågresan hem uppfattade jag spänningar i kupén. Viftade bort dom som en efterreaktion på min besvikelse över sakernas tillstånd och längtade hem till lägenheten i Menton.
När vi stannade på stationen stormade poliser in i tåget från två håll, de var på jakt efter illegala invandrare, de var på jakt efter framtida tiggare.
Fotograf Dan Crona 