Tre dagar kvar nästa vecka – 6 veckor totalt, snart är det över och jag har 1-5% chans att stoppa min tumörs tillväxt, att stoppa hotet om att bli helt … Fortsätt läsa Strålande dagar…
Författare: Dan Crona
Jag fotograferar och skriver ibland.
Väntan på något gott…
Att bo på en ny ort under veckorna kan väl vara intressant. Men utan körkort och som (nyhalvblind) så gäller det att ha ett inre mod och styrka till alla nya intryck, mentala tillstånd och möten med andra människor som också lever på strålningsklinikens hotell. Reflektioner och en vilja för att förhindra en kollaps liksom…
Protonstrålning i Uppsala…
Masken
Pojkarna och hunden…
Två pojkar och en hund på en bakgata i Polen 1989. En bild som har påverkat mig sedan jag tog den med min Leica M2 men en del bilder har man svårt att få till i processen liksom – att göra ut inifrån.
Men nu får den duga som en slags sammanfattning och duger gör den för mig ärligt talat. Den har hittat sin roll att spela.
Jag måste i mina bilder ta personlig ställning.
On Verra Bien är en bok om Christer Strömholms arbete och filosofi. Ansvar – att personligen ansvara för sanningen i bilden. Insikt – ett flertal erfarenheter som växer samman till … Fortsätt läsa Jag måste i mina bilder ta personlig ställning.
Saker och ting förändras liksom…
Det var ett tag sedan som jag lät mina tankar få komma fram. Det blir inte så många nya bilder som liksom håller flödet i gång om ni förstår hur … Fortsätt läsa Saker och ting förändras liksom…
Upp & ner – hit eller dit…
Vi åker alla en slags livshiss – ibland stabilt pålitligt och bra ibland på lite slak lina där man egentligen aldrig vet.
En härlig stund…
En chans att se bilder, träffa och prata med upphovskvinnan/mannen en stund, att ha en skön avspänd stund i de olika bildernas värld…
Bussfönstret…
Det är en del år sen nu då man satt o lekte med mobilen under bussresan hemåt och det är ännu längre sedan man gick på något tivoli med moster … Fortsätt läsa Bussfönstret…
Fotograf Dan Crona 