Kom plötsligt att tänka på ”jag är jag, du är du” också ett annat ofta använt ”slit och släng för en peng”. Det blåser kallt igen utanför husknuten, tunna jeans under eventuella äventyr utanför dörren den här dagen lockar inte alls.

Hållit mig borta från mina projekt under mera än tre veckor nu och börjat spela ett spel på datorn som jag köpte in 2017.

Del fyra av ett slags rollspel som äger rum efter ett gigantiskt kärnvapenkrig. Sociala och pålitliga nyhetsuppläsare manar oss alla till att ta hand om era egna förutsättningar att överleva en invasion, ett krig. Overkligt så att det räcker och blir över och sammankopplingar känns med mitt spel Fallout.

Minns så väl mitt första möte med del ett av spelserien. Rörelsefriheten, chansen att försvara sig mot allvarliga attacker från de ”elaka” npc:erna hade spelets utvecklare begränsat till åtta max elva actionpoints. Då under en helt annat tidsepok då faktiskt rörelsefrihet och tilltron till allt och alla var självklart. Blev det ju spännande att enbart ha ett visst antal steg att ta under försvaret av det som skulle försvaras. Hm, känns overkligt nog igen väldigt mycket i dagens samhälle.

Men, klart att det finns möjligheter att ta tag i att försvara oss och allt som byggts upp för oss alla. Mycket handlar om att inte fega ur, begränsa sig till allt som alla fullständiga maktgalningar pådyvlar oss.

Suck, märker att inlägget faktiskt kräver en hel bok så jag väljer att avsluta med fyra porträtt av människor jag träffat. Möten som berikat mig och mitt tänkande under mina egna helt nya förutsättningar.

En riktigt god fortsättning önskar jag er alla på det nya året där jag är helt övertygad om att freden på jorden kommer att bli det viktigaste.