Den unge trummisen…

Vi träffades på en gata för en rätt många år sedan nu. Lite nervöst frågade jag om jag fick ta en bild.

För min personliga del var detta en milstolpe precis som mitt telesamtal med min hjärnkirurg i går. Efter två operationer med sex månaders mellanrum stod det klart att de lyckats att rensa bort den, visst nästan en cm sitter kvar och är stenhård, men den har redan gjort mig blind på vänster öga – det räcker där liksom. Jag är mycket tacksam för synen som finns kvar. De ska hålla koll och det beskedet räcker för mig, visst får jag ta ett avstamp och försöka hitta en ny väg att gå som kreatör.

Jag förstår nu varför jag har återvänt till mina första stapplande projekt – rädsla att inte se eller kunna uttrycka mig. Jag är så glad att jag fick den bäste på att rädda min syn och resten av livet klarar man…