En tidig blåsig morgon.Katterna får mat, hankatten verkar äta lite för fort hoppas det ska gå bra inuti mig, inuti mina tankar.– Poff, det åker ut på golvet intill mig. … Fortsätt läsa Nytt år, ny morgon.
Kategori: Kultur
Övervägande soligt…
Har fått träffa så många intressanta kulturpersoner genom åren.Intressanta spännande möten både nutid och dåtid. Ett stort blandat urval bilder har jag valt och det finns många flera, det här … Fortsätt läsa Övervägande soligt…
En fest…
En sommar, en fest någonstans ute på landet en bit från där vi bor.
En liten fest i byn…
En liten fest i byn vi bor i där vi ibland gör och berättar historier för varandra, vilka fyller på existensreserven på något skönt vis. Tack, Lasse (grillmäster för kvällen och ägare av hemmet vi alla trivdes i) Tack, Eva också hon en mästarinna och ägare av samma hem.
Tack, Claes, Ann-Christine, Kenneth och Åsa, Ulrika och Knut plus Hafida. Får ej glömma hundarna Esther och Frasse så klart…
Det är bra…
Det bankar på dörren nedanför trappan – vem är det ropar jag när jag sitter med min kaffekopp?
— Det är jag, ”P” jag ska fylla på dina mediciner!
När man blivit av med körkortet på grund av blindhet så känns detta ändå väldigt befriande och han är väldigt trevlig så det fyllde på med den energi som jag saknar om dagarna.
Annars är det spännande med att utveckla sig lite mer…
Jag ringer min gamle vän och kollega Mats Ottosson som jag jobbade ihop med för många år sen nu. Det var en utvecklande tid och jag saknar den ibland – ni vet sådant som händer en när man liksom kommer vidare i sin kreativitet. Hur som helst är boken Sveriges Sötvattensfiskar som han har gjort tillsammans med Fotografen Jörgen Wiklund en fin och intressant bok för en gammal sportfiskare…
Vägen framåt…
Allt oftare börjar resan framåt med att man liksom kollar bakåt på det som har gjorts, jag trivs där under den processen.
Jag sjunger ögats djup…
”Jag sjunger ljuset, och allt som lever där” Eva Dahlgren sätter ord på det jag känner när jag träffar mina gamla vänner i Gerillabildsgruppen i Farsta centrum nu så här … Fortsätt läsa Jag sjunger ögats djup…
Så tar vi ett kort på barnen i sommartid..
När vi dansar en stund på jorden – han sjunger ju så Cornelis och det kan inte vara mera sant. Livet är skört och ömtåligt och vi gör vad vi kan för att frysa den tid vi har omkring oss – vår verklighet.
Vi gav oss iväg till Nora för att kolla in en affär vi hört talas om via en av våra fikakompisar. Och det utlovades kameror och kamerahistorik utöver det vanliga.
Låt mig uttrycka mig så här – man blev lycklig och jag hittade också en trevlig man på det närliggande fiket att ta porträtt på och en Fantomentidning som slungade mig tillbaks till barndomen en stund utöver alla dessa kameror av äldre modell. Och jag kan inte låta bli att tänka på själva grejen med att ta bilder. Sen är Nora en pärla i sig så klart.
Ansikten som ifrågasätter oss..
Ett halvt sekel senare frågar deras ansiktsuttryck oss – vad håller ni på med? Vi åkte till utställningen SVÄRTA vilken hänger uppe på sjunde våningen i Arbetets Museum. ” Jag … Fortsätt läsa Ansikten som ifrågasätter oss..
Landet Bakåt-Framåt..
Det finns en resa i oss alla.Den tar oss till landet Bakåt-Framåt.Det är liksom meningen.
Flagnat nagellack och en ljusfest..
För andra året firade vi nyår i Norrköping med ett besök på ljusfesten de har fixat till där. Arrangemanget är precis hur trevligt som helst med ljusinstallationer och över sextusen … Fortsätt läsa Flagnat nagellack och en ljusfest..
Igår blev jag omhänder-uppbokad av min fru..
Jag säger bara: John Sargent!
Igår var det en överraskningarna dag för min del. Min fru bokade upp det här datumet för flera månader sedan med en enda mening – den 11-12 bokar du inte in något i din kalender. Tonfallet var av sådan art att det inte lämnades utrymme för minsta lilla invändning.
Så: dagen kom och jag visste inte ett dugg om vad som var i görningen. Det började med ett besök på operabaren och inmundigande av kammusslor.
Efter denna upplevelse promenerade vi över till nyöppnade Nationalmuseum och fann vägen till John Sargent´s fantastiska bilder högst upp i huset – vi fick också uppleva fräcka kulturtanter som försökte få bort oss från våra sittplatser i kafeterian, men det är en annan historia men jag tycker nog att ibland är folk som arslet.
John Sargent bemästrar porträttmåleri och inte bara det, landskap, gatufotoliknande måleri och krig. Hans bilder har samma känsla vad han än målade för någonting, helt otroligt skicklig. Han och Anders Zorn var världsledande i sitt konstnärskap i alla fall. Gå och se.
Sen bar det av till Wasahof och mera musslor: grädd och champagne-kokta, gott som fan, kan ni tro.
Fotograf Dan Crona 