Ett halvt sekel senare frågar deras ansiktsuttryck oss – vad håller ni på med?
Vi åkte till utställningen SVÄRTA vilken hänger uppe på sjunde våningen i Arbetets Museum.
” Jag menar inte att beklaga mig… Men jag och många många med mig som arbetar plikttroget… Vi känner oss utestängda, avsnästa, utfrusna, tillrättavisade, kontrollerade, vägda och mätta… Kort sagt vi känner att tiden går utan att vi får inträde i en meningsfull samvaro där arbetet skulle kunna vara den värdefullaste delen av det hela. Nu ses det som något ofrånkomligt ont” (Källa: utställningsboken Svärta)
Texten slog till mig i solarplexus och jag fick svårt att andas ett bra tag över klarsyntheten och hur tydligt raderna beskriver hur det ser ut idag – ett halvt sekel senare. Skillnaden är väl att då kämpade man för att få ett drägligare liv idag vänder samma grupper sig till dom som håller i piskan för att söka tröst och mening. Och jag är fullt övertygad om att ifall du kommit med dom tankarna på den tiden hade du fått ett stort finger av de dina och placerats i mentalt utanförskap för tid och evighet.
Bilderna må ha många år på nacken men de skildrar de människor som ligger bakom vår tillvaro idag där vi har det förbannat bra egentligen och deras minne ska därför behandlas med vördnad och respekt. ”Att tänka är att jämföra med det förflutna” vilket den stora massan ute i landet borde testa.
Jean Hermansson . Yngve Baum. Odd Uhrbom – visade kärlek, värme och respekt till de människor de fotograferade.
” Hela tillvaron skulle kunna vara mer människovänlig. Man skulle kunna gå ut en natt bara för att se på vädret och träffa en kompis i samma ärende och man skulle kunna gå in igen utan att titta på klockan och utan den där knytnäven runt hjärtat… om två timmar skall du till jobbet… om fem år är du döv…om tie känner ingen igen dig…” (Källa: utställningsboken Svärta)
Fotograf Dan Crona 