Fotograf Dan Crona

Häromdagen skulle jag upp till Sandviken för studentfotograferingar. Sjukt tidig avfärd, and here we go!
Framme i god tid, det visar sig att det finns en del att ta tag i för att det ska flyta på och väl klara med bänkar o stolar kommer regnet.

Plan B.

In i gympasalen rigga bakgrunder, blixtar o fixa o dona med allt sen är vi igång. Det är en ovanligt lång dag och till saken hör att under den senaste tiden så har det varit mycket jobb och stress, mest positiv stress iofs men ändå.

När det är dags att åka till Pensionatet har jag som GPS vägrare svårt att hitta, jag ringer till ägaren frågar efter vägen och får samtidigt veta att det inte finns möjlighet att äta där, så först blir det till att åka o handla. Sagt och gjort, väl klar och nu duktigt hungrig och trött sätter jag fart mot pensionatet som ligger i Backberga en bit utanför (ett supertrevligt mysigt ställe förresten) Jag har nu glömt vart det ligger igen och ringer ägaren två gånger till innan jag till slut är framme. Jag ställer bilen utanför entrén och ska bara lasta av, tar kameraryggan, väskan, Ica kassen med mat och ska checka in. Det luktar grillad kyckling ur min kasse och nu är jag så hungrig så jag skakar. Letar efter receptionen, slås av att det är så långa korridorer och i slutet av den ena ser jag en gammal man i en rullstol, och sedan kommer en dam med rullator. Jag har hittat byns äldreboende, jag kilar ut och börjar skratta när jag slänger in grejorna i skuffen på bilen, åker därifrån och ringer ägaren som nu svarar med — ja Dan, med en varm trevlig ton, ja– tjänare Micke, har jag långt kvar tro?  :-))