Jag tog med mig ”X” ( min Fuji X-30) ut på en vinterpromenad i ett strålande februari. Det finns nog ärligt talat ingenting som får saker och ting på sin plats så bra som en riktig långpromenad.

Jag har ingenting emot att sällskapa med X alls, tvärtom det är en ren fröjd och glädje. Hen svarar på mina signaler och vet till och med allt som oftast vad jag vill ha sagt innan jag själv vet om det. Vi betraktar saker och nästan nickar till varandra instämmande innan vi tar bilden. X har ett vacker inre med en bra sensor vilken visar det mesta så som det ser ut i verkligheten.
