Vi fick av en ren tillfällighet tillgång till ett väldigt bra boende i Menton på den franska sydkusten för ett par år sedan. Vi ( Jag och min hustru, kollega och vän – Nicole) gjorde redan då vår första resa dit. Resan var naturligtvis bra på de allra flesta sätt, men jag var duktigt sliten efter en lång och intensiv period och kände att jag inte tog till mig resmålet fullt ut utan var mest upptagen med att samla ihop de själsliga bitarna som låg i en medhavd bärkasse lite hafsigt nedslängda sådär. Det var tidigt i december den gången men resan gav i alla fall mersmak så den här gången åkte jag ned bättre förberedd med själen i hyfsat skick.
Kort om Menton
Menton är en kuststad belägen på den franska rivieran mellan Monaco och Italien. Staden har knappt 30.000 invånare och ligger utsträckt längs havet öster om Cap Martin. Orten är mycket populär bland engelsmännen, som i 1900-talets början byggde ett antal storslagna hotell runt stadskärnan. Idag är flertalet av dessa hotell ombyggda till lägenheter, och Menton är en ganska stillsam ort jämfört med de andra större tätorterna längs rivieran.
Nu över till själva resan
Så vad gör man i en liten halvsömnig fransk kuststad ”off season” ? – ja, egentligen hur mycket som helst det beror på resenären skulle jag vilja säga. Vi landade sent under lördagen men det går flygbussar från flygplatsen i Nice även efter kl 21:00 och vi hade en väldigt tur som fick en hel flygbuss för oss själva och det bästa med det var att chauffören skippade omvägen runt Monaco ( hade aldrig hänt här hemma) och istället för 80 minuter tog resan bara 35 min, vilket uppskattas när man rest långt.
Menton och hela franska rivieran inbjuder en till att promenera i ordets rätta bemärkelse och då menar jag inte att man promenerar en gång och sen är det bra. Första dagen gick vi längs den vackra strandpromenaden med riktning mot Monaco en knapp mil bort och gamla stan – en liten nätt dagspromenad på 4-6 timmar totalt (beroende av antalet fikapauser, lunchpauser) inklusive en kortare bussresa på knappt 10 minuter för att vila benen en smula.
Det finns hur mycket som helst att se på promenaden mot Monaco, det är därför det tar sån tid att gå dit – plus att det ska kissas, drickas och kollas kartor i tid och otid. Väl framme fick jag äntligen se Boteros berömda skulpturer av Adam och Eva vilka står på baksidan av kasinot.
Framför allt ville jag egentligen kontrollera ifall ryktet stämde att folk pillat på skulpturen Adams snopp så att bronset slitits ned till en blank yta – det stämde. Bara det här vore värt en helsida på min blogg där frågan behandlas mera ingående och detaljgranskas.
Monaco som stad förutom äldre delen är ganska ”andlös” för mig. Pengar och åter pengar, det är overkligt rent på gator och torg, poliser står överallt och liksom håller koll känns det som. Man kan lätt gå omkring i staden med vita tubsockor och utan skor på fötterna. Jag kan lova att strumporna inte skulle vara smutsigare än när jag går över mitt ny-torkade golv hemma. Jag minns tydligt killen som sitter vakt på den avgiftsfria offentliga toaletter och ser på fotboll och liksom lever upp när jag frågar vad det kostar att besöka toaletten. Han gillade helt klart att bli tilltalad och få ett avbrott i sin tristess.
Eller de alldeles utmärglade mannekängerna vilka svassade runt bland de förmögna restaurangbesökarna där man får förmoda att genusperspektivet heller inte riktigt slagit igenom ännu, och det krävs inte så livlig fantasi för att höra den äldre mannens fråga till det betydligt yngre kvinnliga sällskapet vid bordet – gillar du klänningen lilla vän? Och båtarna, eller de extremt dyra badbryggorna gör en alldeles andlös, kanske extra mycket andlös då man tänker på att i samma hav som dessa skärgårdslösa farkoster driver omkring drunknar tusentals krigsflyktingar på sin väg mot den Europeiska betongmuren.
Okay, sorry kunde inte hjälpa mitt utfall där, men det kändes nödvändigt med lite perspektiv. Nu till trevligare saker att prata om. Vi missade tyvärr den berömda citron och apelsinfestivalen vilken äger rum i Menton varje år, men apelsinörnen stod kvar och man kan lätt tänka sig hur magnifik resten av festivalen kan ha varit. En annan rolig iakttagelse förresten var att man ställer upp sina lyxbilar på rad utanför ingången till kasinot i Monte Carlo och folk fotograferar bilarna och de rika människorna som sitter utanför i baren och låtsas som om de inte ser folkmassorna. Men helt klart bäst i min bok var den person som ställt upp en gammal rostig Opel framför alla bilarna och vedebörande stod tydligen inte att finna utan personalen fick acceptera Opeln´s närvaro. Och nej det var ingen attentatsbil som väl var, även om tanken dök upp i mitt huvud ganska snart. Utan bara en sketen rostig Opel – humor helt i min smak.
Tillbaka i Menton
Alldeles nedanför lägenheten vi bodde i finns en daglig marknad med Provensalska godbitar i form av ostar, bröd, kött fisk och grönsaker bara för att nämna något. Just den här marknadsbyggnaden byggdes 1898. Vi köpte lammracks och gjorde en Provensalsk rätt hemma med råvaror inhandlade på marknaden enligt ett medhavt recept ur kokboken franska lantrecept och smackade, log och njöt. Ett litet tips bara.
Men självklart finns det restauranger och så finns det turistfällor som kallar sig restauranger, detta får du upptäcka själv, men vi har tips på två kanonställen där kocken och personalen är superstolta och kunniga. Låt mig säga att du liksom inte ber om ketchup ifall du inte känner för att utmana ödet eller för om du tillfället känner dig speciellt vig för dagen, jag menar så att du klarar av en eventuell saltomortal på din väg ut mot den franska asfalten.
Nej, jag skojar till det lite men bara lite. Det finns mig veterligen bara en Guide de Michelin krog i Menton vilken vi inte besökte den här gången eftersom vi precis betalat in skatten. Men du hittar två alldeles utsökta alternativ i Auberge de Provencale och Le Petit Resto som båda ligger väldigt centralt och dit fransmännen själva gärna går.
Franska alperna och dess byar
Under vår förra resa besökte vi en by alldeles ovanför Menton som heter Sospel – en gång byggd för att vara en tullstation på den kungliga vägen mellan Nice och Turin. Byn och den viktiga bron totalförstördes av tyskarna under andra världskriget för att stoppa den franska och italienska motståndsrörelsens samverkan. Sospel återuppbyggdes senare sten för sten.
I år var det dags för en ny bekantskap i den pittoreska lilla byn St Agnes , en by som upplevt många slag genom århundradena och har en väldigt intressant historia – hisnade utsiktsplatser över nejderna såväl som över Menton. Kanske har byn också världens mest udda placerade bokhylla. Glöm för allt i världen inte att besöka restaurangen däruppe, den drivs av två italienska farbröder båda stolta som tuppar över sin kokkonst och det med all rätt det kan vi intyga trots att vi bara smakade deras legendariska citrontårta.
Så långt var allting kanon med denna dagen, men föga anade vi att busschauffören vilken skulle ledsaga oss nedför bergssidan senare under eftermiddagen hade superbråttom hem till en fotbollsmatch och hyste också en viss förkärlek till översta läget av värmereglaget. Ej heller anade vi att vi skulle få uppleva en allvarlig trafikolycka på nära håll men tur för oss ändå på ett visst avstånd. Och aldrig mera ska jag tänka sittande i en vansinnigt varm buss vilt skuttande ned för ett berg på snirklande serpentinvägar med stup på en sidan och bergsväggar på den andra ifall det händer att folk kör ned för dessa stup, vi gick och lade oss tidigt den kvällen.
En vän på plats är aldrig fel
Vi har en vän som bor i Menton och är en klippa på många sätt. Med järnkoll på promenadstigar och annat som sätter guldkant på tillvaron för en utlandssvensk. Under två dagar fick vi följa med henne in i Italien och mera otillgängliga platser i de franska alperna. Eftersom denna upplevelse är ytterst få förunnat går jag inte närmare in på denna delen av vår vistelse. En typiskt bra o ha grej är det i alla fall, denne vän! 😉
Ett annat tips är att tvätta av frukten noga och lita inte på dess oklanderliga yttre. Jag äter en hel del frukt nämligen och kände mig en morgon befläckad på ena läppen (den undre) då jag ådragit mig herpes av inmundigande av för mycket otvättad frukt. Till och med den franska damen på apoteket (som förmodligen får vara med om en hel del konstigheter,
med tanke på vilket land vi befinner oss i) himlade med ögonen när jag frågade efter motmedel. Nicole påpekade senare att damen förmodligen missförstått min förklaring angående otvättad frukt och menade ”på” att hennes ögonhimlande nog mera berodde på misstankar om ekivok verksamhet. Nåväl livet går vidare. Läppen ser bättre ut kan jag berätta och ekivoka verksamhetsfunderingar kan denna dam glo i stjärnorna efter.
Avslutningsvis – äntligen och hurra! tänker ni säkert nu!
Så kommer jag att avrunda med lite varierande motiv från vår resa vilken betydde så mycket för oss båda. Men besök också Nice en dag, åk tåg eller promenera till Italien. Rivieran är en underbar plats och kanske om gud vill kan man en dag bosätta sig här som så många andra gjort före oss. Här har man hittat Cro Magnon och Neanderthal kvarlevor – 10 tusentals år gamla. Här går den gamla romerska vägen mellan Rom och Paris ”Via Julia” här finns konst, katedraler, marint museum grundat av Jacques Cousteau, promenerande människor, glada sällskapliga människor, snofsiga och mindre snofsiga människor och här finns ljuset och hundarna men nästan ingen hundskit alls.
Fotograf Dan Crona 