Ge fan i frugans läpp-glans
Jag hade svårt att komma igång idag, därför passade jag på att käka frukost framför tv:n.
Fick in en kanal som sände Dr Phil.
Programmet handlade om ett par där mannen/paret vunnit 1,6 miljoner dollar och att förhållandet höll på att spricka på grund av detta. Dr Phil rafsade runt lite i deras plastkasse som man kan kalla deras liv och plockade upp än det ena än det andra. Tydligen hade mannen i sitt missnöje över hustruns dominans torkat sig därbak med fruns läppglans efter ett bråk om en kopp sand mannen kommit med till hustrun då de var på semester i dominikanska republiken. En kopp sand vilken frun i sin tur gav till sin mor som också var med på resan inte ville ha utan hällde ut.
Detta elände var för mycket för mannen trots att det liksom finns hur mycket sand som helst på stranden, och vad jag förstod hade heller inte kopparna på hotellet tagit slut. Hur som helst. Mannen bestämde sig för att bli skitfull och bete sig- och resten vet ni. Han torkade sig med fruns läppstift eller om det var läppglans efter toalettbesöket.
Många bla.bla.bla senare kom Dr Phil fram till att om ni ger mig 90 dagar ska jag rädda ert förhållande. Okay fair enough på ett sätt kan jag tycka men hade jag varit frun så hade jag aldrig gått med på det.
Våren har kommit till mig
Efter den mentala omgången bestämde jag mig för att gå ut i de vackra omgivningarna utanför och låta allt det banala, självklara och helt underbart vackra omsluta mig och mina sinnen.
Man kan lite inbillat påstå att vi faktiskt åkte ned och hämtade våren i Menton, den kom med oss. Men sen far tankarna åt det lite mörkare håller en stund under min promenad och jag kommer att tänka på ”Tantis”
Vår äldsta katt som vi fick ta bort direkt när vi kom hem från vår resa för ett par dagar sedan. Levern och njurarna gav upp och hon blev 18 år, det är en bra lång tid för en katt. Och jag saknar henne och hennes fräckheter vid köksbordet under middagarna och hennes ryck efter toabesöken som när hon sprang omkring på golvet lättad över att ha blivit av med bördan, sånt känner man igen! 😉
Tantis, du gav kärlek och tur och du fick kärlek tillbaka, hej då så länge lille vän.
Sedan jag började promenera här i Avla-landet har jag börjat förstå att jag faktiskt bor här. Märkligt jag har bott häruppe i Sörmland i snart 6 år nu. Antingen är jag svårt kinestetisk eller bara trög i starten. Eller så hänger allt samman?
Det känns som om det kvittar faktiskt, jag bor här nu och jag ”gillart” som de säger häruppe.
Som sagt. Tofsviporna har kommit – grågässen och sånglärkan också. Nu väntar jag på tranorna och min absoluta favorit – koltrasten, och mycket mycket mer. Vad jag tänker njuta den här våren- och grilla-och fiska och……
Fotograf Dan Crona 