Det blev Marvikarna, med sina makalösa rullstensåsar och välbetade fjolårshagar. Isen har börjat spricka upp i kanterna och man anar öppet vatten. Detta till trots stöter vi på ett kompani ”långfärdsskridskofrälsta” ute på viken. Det ser skönt ut men jag har respekt för isen och nöjer mig med att titta på de som vågat sig ut.
Det luktar gott av blöt jord där vi går fram och tjälen börjar släppa greppet också i norrläget invid bergen.
Vi går förbi en häftig stuga med ett ”rensbord” utanför jag undrar om man kan hyra den för det ser helt klart ut som en sportfiskestuga. Längtar redan till min son och jag åker på flugfiskeresa om ett par veckor.
Vi går förbi en gammal järnåldersgrav. Vem bryr sig om sådant nuförtiden? Jag menar resa runstenar eller släpa sten till en gravsättning som ligger kvar i evigheter. Jag frågar Nicole, vem ska liksom minnas oss om sisådär 1000 år? Förutom att de hittar resterna av kärnkraftsavfall, gammal asfalt och trista husgrunder?
Fotograf Dan Crona 
Ett svar till ”– Och tunn ligger isen”
Glöm inte titan skruvade tänder, utbytta höftleder och silikoninplantat. Det är mycket skit vi lämnar efter oss till kommande generationer. Vi slår oss för bröstet och släcker alla lampor en timme om året. Det är under den timmen vi trillar och bryter lårbenshalsen. Å så är det igång. 🙂
GillaGilla