Tänkte precis börja med någon annan negativpärm när jag hittade de här bilderna från Polen-89 projektet.
Jag läste mycket om Ansel Adams under en period och jag tror att jag var influerad av hans idéer om att ”har du bara färgfilm i kameran ska du arbeta med få färger som förstärker varandra”. Kan väl tycka så här i efterhand att jag lyckades med varierande resultat men bilderna känns spännande och samtidigt trevande på något sätt.
Jag tror inte att jag vågade närma mig alla de människorna jag fotograferade på avstånd eller från sidan vilket är en slags gatufotograf sjukdom när hen egentligen precis har börjat med den typen av fotografi. Den lilla pojken i fönstret tillhör väl undantaget.
Gatufotografi är extremt svårt att få till eftersom du har flera problem att överbrygga.
- Motivet rör sig oftast.
- Du känner inte personen/personerna.
- Ljuset kan variera och du har ingen som helst kontroll.
- Ont om tid att komponera bilden och ännu svårare var det om du bestämt dig för att visa svarta ramar på den färdiga kopian. ( Cartier Bresson började visa ramarna på sina gatufotobilder för att understryka att bilderna inte var bearbetade i efterhand utan komponerade på plats – under bråkdelen av en sekund)
Det var ganska enkelt att arbeta med få färger i alla fall eftersom det inte fanns så mycket färg att tala om den tiden vi var där.
Fotograf Dan Crona 