För ungefär ett år sedan firades att flyktingarna på Solbacka migrationscenter överlevt resan hit till Sverige.
De byggde en flagga av tacksamhet och lättnad över att inte längre riskera dö av förtryck i hemlandet eller att riskera drunkna i samma medelhav som vi firar våra semestrar . En svensk flagga vilken då stod för hopp och framtidstro – vi kunde döva oss i landet Sverige med att vi åtminstone gjort något för att lindra helvetet för ett fåtal.
Tre väskor får man ta med sig ut i ingenting. Ingen vet var de ska hamna – besked kommer berättar budbäraren.
Är det verkligen humant att man först låter folk rota sig på en ort där man hjälpt till på bästa vis med att integrera och engagera våra nya medborgare och sen återigen rycker upp dom med rötterna utan hänsyn till vare sig barn eller vuxna.
Fotograf Dan Crona 