Det är nästan trettio grader ute, det är en ödesmatch på tv mellan Sverige och Mexiko senare på eftermiddagen men bara en sån sak som att bli kallad grabben när man är femtiotre år fyllda värmer faktiskt lite om hjärtat, det händer liksom inte så ofta nu för tiden. Alltså måste det bli fika.
Bengt Björkbom visar en nyinköpt fotobok och säger att det gäller att vara här tidigt och pekar mot bokhyllan med gamla fotoböcker, annars tar de slut nu när vi är här.
Vi befinner oss i en secondhandbutik på viksängsvägen i Södertälje och Ronny, som är den som bad mig komma är försenad. Han kör lastbil och sitter fast i lossningen på Scania. Kent som varit lärare berättar om ett fint porträtt han tagit och så rullar det på, alla berättar något och allt handlar om kärleken till hantverket.
Vad ska du visa i år frågar Bengan mig? jag vet inte riktigt förklarar jag, eller jag vet men vet inte riktigt vad som händer när jag slår om från massproduktion av porträtt till mitt egna. Samtalen glider över på annat, framförallt om bilder, bildernas betydelse om utvecklingen inom fotografiet som uttryckssätt. Nån berättar om sitt projekt och Bengan flikar in, tänk här sitter vi, det är fotboll på tv men vi prioriterar det här, ganska udda.
Jag tänker för mig själv, men det är inte så konstigt, inte konstigare än att andas. Fotografera är lika livsnödvändigt för mig och jag får en känsla av att det är precis samma sak för de andra fikabröderna. Sverige vann förresten med tre noll, rätt intressant egentligen med tanke på allt som hände kring vår förlust i den förra matchen mot Tyskland.
What goes around, comes around, eller?
Fotograf Dan Crona 