Jag lånade den meningen från en av mina fotografiska husgudar, Josef Koudelka.
Ön kan vara karg och ogästvänlig och stigarna tråkiga och långa. Öar kan vara så. Sakta har jag lärt mig att hitta den verkliga ingången – sakta har jag lärt mig att förstå att hit kommer man inte och bär på saker, här släpper man sin ryggsäck på bryggan.
På och av knappen
Ibland när man kommer in i ett sådant där flöde av läsande brukar böcker komma till en som man inte ens visste om men som ger otroligt mycket tillbaka. För mig handlar ”att vara ledig” precis om det förhållandet. Det handlar om att hitta på och av knappen.
Efter frukosten tog jag med mig min fällstol och gick ut på öns vägar. Det finns en samling hus några kilometer bort som kallas Kullbo.
Jag lyssnade till vinden och upplevde dofterna från havet och från ön – passade på att vända blicken uppåt och lät träden skölja bort mina tvivel på världen.
Nille plockar upp mig med sin fyrhjuling och vi beger oss söderut på ön och vi ska till grillplatsen som ligger på en mindre ö som vi vadar över till. Där väntar ryttarna på oss och det vankas strax grillad hjortkorv. Det blir av förklarliga skäl prat om hästar och om livets olika frågor.
Ryttarna kommer tillbaka och hästarna rullar sig i gruset befriade från sina ryttare. Nu har de gjort sitt för den här säsongen och de får vandra ostörda på ön tillsammans med hjortarna över sommaren.
Fotograf Dan Crona 