Det är så lätt hänt att alltid längta till någon annanstans – det där roliga eller spännande som alltid tycks hända en lite bit bort hela tiden. Alltid utom räckhåll.
Samhällets tumskruvar dras åt allt hårdare. För den fattige faller alltid smörgåsen med framsidan nedåt – det har jag sagt förut, men det tål att upprepas.
”Jag sjunger ljuset, och allt som lever där” Eva Dahlgren sätter ord på det jag känner när jag träffar mina gamla vänner i Gerillabildsgruppen i Farsta centrum nu så här […]
Rastlösheten mellan medicineringarna infinner sig tätare, nästan förlamande som starkast. Jag vill inte längre och då ringer det på telefonen. – Hej, Dan det är Faria från sjukhuset, beteendevetaren, minns […]
