Förr i världen när vi var mer livegna än vad vi är idag – när bonden eller brukspatron man jobbade för släppt sitt grepp för en stund var det dags för lite lördagsdans – att släppa själen fri för en stund – dansa, slåss och att älska i sommarnatten.
Jag har vuxit upp med dansbandsmusik under somrarna och mött mina första tonårsförälskelser till tonerna av dansband som Vikingarna, Flamingokvintetten och andra. Lukten från en gammal V-8:a blandat med parfym och rakvatten tävlade ikapp med dofter från trädgårdarnas blommor nära intill.
Nu många år senare kom minnena tillbaka under besöket på dansbandsveckan i Malung. Och man blir glad där mycket gladare än vad jag kunde föreställa mig. Men ändå ligger det ett slags vemod och lurar under ytan en slags desperat jakt efter att undvika att behöva vara ensam – och ensam behöver man inte känna sig ett dugg jag lovar. Det finns en öppenhet och ett inkluderande förhållningssätt rakt av oavsett om du sätter dig vid ett sällskap eller om du själv sitter och glor, det kommer alltid någon som vill prata med en.
Nej, jag är jätteglad och tacksam över att fått uppleva den här generositeten och både blivit själsligt vitaliserad med en redig portion glädje och kärlek till livet och värmen som kan bli när vi umgås med varandra och har lyft blickarna från mobilen för en stund så här medan orren spelar på Orrskogens dansbanor i Malung..
Fotograf Dan Crona 