Hoppa till innehåll

Och så gick alla och envar hem till sitt..

Ni som har sett den underbara trilogin Sagan om Ringen på bio vet vad jag pratar om när jag berättar om slutet på hela resan – när huvudpersonerna lämnar Midgård via de grå hamnarna och åker över till alvernas rike i väst. Annie Lennox sjunger ”lay down you´r sweet and weary head, the night is falling, you have come to journey´s end, sleep now, dream of the ones that came before, they are calling from across a distant shore”

Inga av mina ögon var torra då när man satt där helt tagen i biosalongen, det gick inte och det var samma känslor igår. Nu är det över – Bengt Björkbom ger oss ett lyckligt men samtidigt ett sorgligt slut när Gnestaplanket läggs ned efter 10 år.

Åter till Sagan om Ringen och Hobbitarnas rike – Fylke. Där levde de lite udda figurerna liksom lite vid sidan av den stora världen utanför och betraktade den lite på bekvämt avstånd och med dubbla känslor ty de var både hänförda och förskräckta över historierna de hörde på den lokala puben medan de drack sitt öl och rökte sina pipor.

Anders Petersen berättade i den helt suveräna dokumentären ”utan längtan ingen bild” att man som fotograf lever lite vid sidan av själva livståget så för mig finns här en liknelse – kanske spretar min fantasi lite väl mycket men å andra sidan är det det som är så bra med fantasier- de får liksom spreta lite hur de vill det är därför som man har en och den är ens egen.

Nä, det är nog bra så här – allting har sin tid och allting har ett slut och vi har ju Stockholmsplanket dit man kan gå med sina bilder ifall man har lust och det är en helt fantastisk grej i sig som vid det här laget inte kräver någon närmare presentation då det är en legendarisk händelse vid det här laget.

Jag vill i alla fall tacka dig Bengt Björkbom för att jag har fått vara med och är glad över de möten och de fotografier jag har fått känna och se på ditt plank.

Arkiv

Fragile…

%d bloggare gillar detta: